”När du är ung tror du att svaret på allt är att träffa en man och gifta dig”

Den första maj 1940 föds en flicka i Florens. Familjen är välsituerad, pappan en framgångsrik företagsledare inom energi och olja och mamman konstnär. Uppväxten i en palatsliknande villa i Rom är trygg och bekväm. Och utstakad. Hon ska träffa en man från en fin familj, gifta sig och skaffa barn. Det är nämligen vad unga kvinnor förväntas göra i fyrtiotalets Italien. Men den unga Elsa är kreativ och söker äventyr. Det instängda livet i den priviligierade tillvaron gör hennes rastlös.

Vid tjugoett års ålder flyttar hon hemifrån. Hennes beslut orsakar stor känslomässig oreda i familjen och pappan stryper hennes försörjning. Nu får hon klara sig själv. Och det gör hon. Hon undervisar i skidåkning och italienska. Hon läser inredningsdesign i Rom. Efter studierna flyttar hon till Spanien.

Supermodell och husägare vid 26

Den lilla byn med knappt trehundra invånare är nedgången och sliten. På det ockrafärgade huset, som Elsa har köpt för egna pengar, är taket trasigt och hon kan höra hur fåglarna går omkring däruppe bland läkten. Sakta men säkert återställer hon huset till dess forna glans. En arkitektvän bygger ett vattentorn åt henne så att hon ska slippa använda den gamla brunnen. Möbler och föremål köper hon på loppmarknader i Barcelona. Huset blir hennes fasta punkt när hon åker till New York för att ta nästa steg i modellkarriären.

1974 blir startpunkten för ett samarbete som ska pågå i nästan femtio år

På andra sidan Atlanten är idealet blont och blåögt. Elsa är lång och mörk. Trots det vinner hon modeetablissemangets hjärta och i mitten på sjuttiotalet konstaterar Vogue att Elsa är den enda som kan bära en svart byxdress i kashmir, ett enkelt diamanthalsband och ha en brun papperspåse som handväska och ändå vara tillräckligt glamourös för vilket sammanhang som helst. Ganska snart syns hon med olika modedesigners bland annat amerikanen Roy Halston Frowick. Deras vänskap tar fart och de arbetar och festar tillsammans i ett liv i sus och dus. Ofta går det vilt till med alkohol och droger på den berömda nattklubben Studio 54. Men Halston ser Elsas begåvning inom formgivning och uppmuntrar henne till att utveckla ett eget skapande. Efter en tid introducerar han henne till Tiffany & Co och 1974 blir startpunkten för ett samarbete som ska pågå i nästan femtio år.

”Jag designar för den arbetande tjejen”

Elsa Peretti går från klarhet till klarhet i sin design. Hennes formspråk som präglas av flytande former, jordnära och enkla symboler – ormar, bönor, hjärtan – är samtidigt sensuellt och sexigt. Halstons och Elsas gemensamma vän, skådespelaren och sångerskan Liza Minelli, är svag för Elsas smycken och bär dem ofta i offentligheten och skapar uppmärksamhet kring dem. Elsa säger att hon designar för den arbetande tjejen. Smycken ska vara lättburna och tillgängliga. Vackra att både se och känna på. Hon återintroducerar silvret som material i Tiffanys produktion. Hon skapar diamanthalsband som blir mindre kostsamma än de som hennes samtid erbjuder, bland annat genom en återhållsam formgivning där stenarna är utspridda på en kedja. Halsbandet får namnet Diamonds by the Yard. Utan hantverkarna skulle våra drömmar inte kunna realiseras konstaterar hon.

Hur ser det ut idag? Är det den arbetande kvinnan som kommer in på Tiffany & Co för att köpa smycken till sig själv?

– De flesta kvinnor kommer in i sällskap av sin man. Med många av våra kunder har vi skapat ett band som håller livet ut och ibland går i arv i generationer. Vid stora händelser, bemärkelsedagar eller när man vill fira något speciellt kommer hela familjen in till oss, här i Stockholm eller när man är ute och reser, säger Herman Andrianov, kundrådgivare på Tiffany & Co i Stockholm. Han är en av Tiffany & Co’s senaste rekryteringar. Man kan praktiskt taget säga att han besökte butiken som kund och gick därifrån som en anställd.

– Jag var inne för att köpa ett armband och började prata med butikschefen och på den vägen är det, konstaterar Herman och visar armbandet. En stel, öppningsbar länk i roséguld där låset är ett ”T”. Som nyanställd drillas man i företagets historia, nutid och framtida målsättningar. Kunskap om Elsa Peretti är ett måste.

Elsa Peretti var helt unik. Det finns ingen motsvarighet bland våra konkurrenter och jag tvivlar på att någon kommer få samma betydelse som hon.

Gnistrande juvelpalats

Lokalen på Birger Jarlsgatan badar i ljus från ett antal ljuskällor, bland annat två stora ljuskronor. Kontrasten gentemot halvdunklet ute på gatan i den råa vintereftermiddagen kan inte vara större. Glasmontrarna är uppställda så att besökarna – kunderna – beskådar innehållet från alla håll. Glaset, mässingen, silvret, guldet, allt är välputsat och gnistrande rent. På borden vid mötesytorna står generösa blombuketter i pastellfärger med fransade tulpaner, ranunkler och anemoner. Alla som kliver in i det gnistrande juvelpalatset hälsas med ett varmt leende.

– Vi vill att det ska kännas välkomnande att besöka oss. Juvelhus av den här typen kan ibland kännas en aning skrämmande med de öppna ytorna och upplysta miljön. Till skillnad från i en klädbutik där man kan gömma sig i en provhytt och prova i enskildhet sker allt inför öppen ridå här. Men med det sagt har vi ett avskilt rum om man föredrar det.

Elsa Perettis namn är för de flesta synonymt med smycken och man glömmer att hon också formgav en rad inredningsföremål som är ett spännande alternativ till Svenskt Tenn eller Nordiska Galleriet, menar Herman Andrianov, och visar en djupblå salladsskål där pipen är formad som ett tumavtryck. Med största sannolikhet lokalens enda.

Har Tiffany & Co något nytt samarbete på gång med en kvinnlig formgivare?

– Elsa Peretti var helt unik. Det finns ingen motsvarighet bland våra konkurrenter och jag tvivlar på att någon kommer få samma betydelse som hon.

Bone Cuff – ett statementsmycke utan like

Om det finns ett smycke som guldsmed Annika Ekström, kvinnan bakom Guldapans juveler – önskar att hon formgett är det Elsa Perettis Bone Cuff.

– Jag gillar att det både ser ut som något en grottmänniska skulle kunna ha, men också någon av de rikare monegaskerna. Det är till synes enkelt, men det enkla kräver på ett sätt mycket mer.

I likhet med Elsa Peretti har Annika Ekström också ett gott öga till silvret.

– Det går inte att komma ifrån att priset på silver gör det tilltalande. Men bortsett från det har silvret många fina egenskaper. Det åldras vackert, och har en sidenaktig mjukhet. I det forntida Mexiko rankades det högre än guld. Det var månens metall. Vissa av de små skulpturerna som jag har gjort skulle falla platt om de var gjorda i guld, vitt som rött.

Vilken betydelse tror du att Elsa Peretti har haft för dagens smyckesformgivare?

– Jag tänker att det finns ganska få riktigt tunga designers och de som gör avtryck är de som gått sin egen väg. Sedan tror jag att de organiska formerna aldrig kommer bli helt ute. Det appellerar till något i oss. Tänk Salvador Dalís guldbestick och den enkla elegansen hos Torun Bülow Hübe.

Omskriven romans

Under sina år i partysvängen hade Elsa Peretti en omskriven romans med fotografen Helmut Newton. Han fotograferade henne på sin balkong iförd långa kaninöron, exklusiv body, höga klackar och med en cigarett mellan de handskprydda fingrarna. Odiskutabelt levde de ett spännande liv tillsammans. Men giftermål blev det inte, varken med Helmut Newton eller någon annan man. Inte heller fick hon några barn. Kanske var ett fritt, skapande liv viktigare för henne?

Oavsett behövde Elsa Peretti inga arvingar för att föra sina idéer vidare för idag finns det många som skriver under på att familjeliv inte är den enda vägen till ett meningsfullt liv. Ännu fler är det kanske som delar uppfattningen att stil är att hålla det enkelt och borde vi inte alla ställa oss frågan: vad vore livet utan konsthantverkarna?

Tips!

Följ oss på Instagram och Facebook för en veckodos av härlig smyckesinspo! Läs även Louise artikel “Solen, månen och stjärnorna – himmelsk smyckesmagi“.