Årets julklapp borde alltid vara juljuveler

Sällskapsspelet har utsetts till årets julklapp. Jag förmodar att Svensk Handel har missat ”Love Actually”, julfilmernas julfilm (om man bortser från gamla klassiker som It´s a Wonderful Life och Miracle on 34th Street) som ju så tydligt visar att det är smycken som är DEN julklappen. Varje år.

I en hjärtskärande scen öppnar filmens Karen, magnifikt spelad av Emma Thompson, sitt paket från maken Harry, magnifikt spelad av Alan Rickman. Karen ”vet” att det ska ligga ett halssmycke däri (hon har tjuvkikat i ett paket av samma storlek när det låg i Harrys jackficka). Men i stället finner hon en – CD. Visserligen med favoritartisten, men… den tidigare misstanken om att det finns en annan bekräftas; en annan kvinna har fått smycket. Karen blir förkrossad men finner sig. Harry säger: ”To my brilliant wife”.

Nu hade förstås en person i den situationen känt sig lika bedragen om vi byter ut sagda halssmycke och cd mot några andra prylar. Poängen här är att Karen förstår att det är en annan kvinna som får den present hon trodde var ämnad för henne. Men faktum kvarstår att filmens skapare valde ett smycke som symbol för att sveket skulle kännas extra starkt.

Vem köper vad?

Jag antar att det finns lika många ”den bästa julklappen” som det finns människor. Men utan att göra en alltför vetenskaplig undersökning kan man nog konstatera att smyckeförsäljningen ökar vid jul. Men är det som gåva, en julklapp, eller vill vi vara extra fina till julens alla högtider?

– Före jul handlar det såklart om gåvor. Min erfarenhet är att det mest är män som vill köpa något fint till någon kär, till sin fru, flickvän eller dotter. I mellandagarna är det kvinnorna som vill köpa något fint till sig själva. De kanske ska på nyårsfest eller något. Eller så är de på semester i storstan och vill ha något nytt smycke, säger guldsmeden Anette Roxnäs, Etena jewellery & design.

Men varför ger vi varandra julklappar över huvud taget? Och varför blir vi besvikna om vi får ”fel” julklapp? Seden att ge bort julklappar började ju faktiskt som ett skämt, åtminstone här i Sverige.

Julklappstradition

Traditionen med klappar är sprungen ur en gammal allmogesed. Ungdomar gick runt från gård till gård, klappade hårt på ytterdörren och kastade in ett vedträ eller kanske en halmdocka.  Därav namnet julklapp. Ofta var den försedd med en lapp som innehöll en sarkastisk vers. Just det, här har vi föregångaren till våra dagars julklappsrim.

Syftet med julklappen var alltså inte själva gåvan – utan mysteriet bakom den.

Sedan dess har julklappens syfte förändrats drastiskt. Julklappen som vi är vana att se den idag dyker upp i borgerliga hem på 1800-talet, samtidigt som Jultomten blir allt populärare. Det var först på 1940-talet, efter andra världskriget, som vanligt folk hade råd att köpa julklappar.

Tillbaka till ”Love Actually”. I julklappsutdelningscenen (som också går under namnet ”The Necklace Betrayal”, som finns på Youtube) är Emma Thompsons Karen klädd i röd kofta och bär röda små studs i öronen. Extra julig alltså. Och det omtalade halsbandet är också extra juligt, en kedja med ett hjärta prytt med en röd sten.

Igen, i filmens värld används så klart kläder och accessoarer för att förstärka budskap, miljö och stämning, och rött är ju en av julens stora färger. Här nöjer jag mig med att konstatera just det, förklaringarna bakom julens färger tarvar en egen artikel. De där röda örhängena får mig i stället att tänka på att det finns ytterligare ett perspektiv på julens juveler, annat än den som gåva. Smycken som julen själv. Dess färger men också smycken i form av granar, tomtar, julkransar, änglar, slädar, snöflingor…

Diamanter glittrar som stjärnor

Genom åren har jag satt ihop otaliga smyckeplock på tema jul till olika magasin. De har oftast handlat om just julens färger och jag har kurerat smycken med röda och gröna ädelstenar, vita pärlor och så klart diamanter som glittrar likt stjärnor. Några hjärtan förstås, snöflingor en och annan ängel. Men inte så många andra ”juliga” former. Kanske har jag sett dem som, ja, väl fåniga. Tänk, ve och fasa, om smycken skulle uppfattas som motsvarigheten till ”Fula jultröjan”, som numer blivit en tradition även hos oss.

Men så dyker en bedårande 50-talsbrosch i form av en julgran upp på en auktionssajt och jag inser att julsmycken faktiskt är en seriös historia, om än i bijouterieform. Men costume jewellery/bijouterier från den tiden är oftast av hög hantverksmässig kvalitet (men så klart finns det krimskrams också). Och man ska inte glömma bort att bijouterier från förr också kunde innehålla silver och så kallade halvädelstenar.

Just julsmycken har länge älskats i den anglosaxiska världen. För att göra en lång historia kort: Viktorianerna prydde gärna sina outfits med kvistar av färsk järnek. Gradvis ersattes de av costume jewelry-broscher som började bli särskilt populära efter andra världskriget. Ett enkelt sätt att förhöja feststämningen kan man förmoda. Granen kom först, och har förblivit favoriten, men snart prydde man sig även med julkransar, änglar, snögubbar, slädar och bjällror. Och inte bara broscher, julens symboler prydde även halsband, armband och örhängen.

Julgransbroschens fader

Stanley Hagler brukar omnämnas som den som uppfann ”Julgransbroschen”. Och sant eller inte, var han den som kommersialiserade julsmycken. Hans broscher var prydda med röd och grön strass eller muranoglas och pärlmor. Att just granen blivit så populär som motiv, kan för övrigt också härledas till viktorianerna. När Drottning Victoria gifte sig med sin tyska prins, introducerade han henne (och därmed alla engelsmän) sitt hemlands sed med att pryda en gran till jul.

Det finns fler namn att hålla koll på: Miriam Haskell, Lawrence “Larry” Vrbo, Coro, Marcel Boucher, Albert Weiss – och inte minst Trifari, där Alfred Philippe var chefsdesigner. Han hade tidigt arbetat för Van Cleef & Arpels och var med och utvecklade dess berömda ”invisible setting”, något han tog med sig in i costume jewelry-världen. Den osynliga fattningen är vad det låter som, teknik där klorna som håller stenarna inte syns.

Man hittar julsmycken hos lyxmodehusen också, och det finns exempel på julsmycken från de anrika juvelhusen. Bland annat har jag sett en bedårande granbrosch från Cartier i platina med diamanter, smaragder, safirer och rubiner från 1930. Charlotte Elmér, intendent på Uppsala Auktionskammare, berättar också att det finns kollektioner som de stora smyckehusen gärna lyfter fram kring den här tiden.

– ”Snowflake” av Van Cleef & Arpels är ett exempel. Det är en kollektion som lanserades under 1940-talet men som idag passar perfekt inför varje jul, berättar Charlotte Elmér.

Hur ser då intresset för extra juliga smycken ut här oss oss, idag?

– Generellt brukar smycken som är lite mer ”juliga” gå bättre när vi närmar oss Lucia. Smycken i form av snögubbar, snöflingor eller bijouterier/costume jewellery i form av julgranar och små paket. Det gäller även färgstenar som går i julens färger som rubiner och smaragder och givetvis diamanter. Många friar på nyårsafton så diamantsmycken är extra populära innan jul, säger Charlotte Elmér.

I näthandelsbutiken Chanti.se hittar man allehanda julsmycken i silver och emalj.

– Försäljningen skjuter fart i november. I år är snöflingor en stor hit, men annars är jultomten en stor hit varje år, berättar Cecilie på Chanti.

Och våra guldsmeder. Får de beställningar på extra juliga smycken?

– Nej, det kan jag inte säga. Men jag brukar göra min klassiker ”Trassel” i en julvariant, med en röd pärla. Och så gör jag små julkulor till öronen. Mest på skoj, men de brukar uppskattas, säger Anette Roxnäs.

Jultröjan har fått en egen dag (den tredje fredagen i december varje år). Kanske är det dags för Julsmyckets dag nu. För visst pryder vi oss hellre med en julgransbrosch än en tröja med julgran?