En strävsam hundraplussare

Finlands Guldsmedsförbund grundades 1905 och består till största delen av enskilda guldsmeder, några återförsäljare och grossister. Förbundets uppdrag är att driva hantverkets sak och erbjuda ett forum för erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling för guldsmeder. Förbundet erbjuder också sina medlemmar intressebevakning av branschrelaterade frågor, utbildning och lagstiftning.

Idag finns det inte längre någon högre utbildning för smycken och guldsmide i Finland då Linjen för smyckesdesign vid yrkeshögskolan LAMK, i Lahtis är nedlagd sedan några år tillbaka. Den som söker utbildning inom ädelmetallsmide hänvisas till yrkesutbildningar som inte alltid ger heltäckande kunskap inom områden som en egenföretagare inom guldsmide också berörs av, till exempel prissättning, marknadsföring, upphovsrätt med mera. Där spelar Guldmedsförbundet en viktig roll. De förmedlar kunskap och nyheter och är också samarbetspart till Finlands ur – och smyckesmuseum, Kruunu, i Esbo.

Grundsatsen inom guldsmide är att smycken är värdesaker som ärvs från generation till generation och är med det bärare av tradition och historia. Inom guldsmide är processerna långsamma till skillnad från modeindustrins snabbhet. Frammarschen av nya tekniker innebär att i stort sett vem som helst kan tillverka ädla smycken vilket gör att guldsmedsbranschen håller på att marginaliseras. Men det traditionella har sin roll, menar Henrik Kihlman. Han är utbildad silversmed vid guldsmedsskolan i Lahtis 1987 och har också en yrkeshögskoleexamen i smyckedesign. Som utbytesstudent i USA blev han inspirerad av konsthantverksmässiga uttryck genom Arts & Crafts-rörelsen och bestämde sig så småningom för att söka in på Designinstitutet.  Under sina yrkesverksamma år arbetade han inom hela fältet inom smycken och corpus och hann även med fyra år som intendent på Bukowskis i Helsingfors inom avdelningen för smycken.

Vad betyder smycken för dig?

– För egen del är jag ingen stor smyckeskonsument men som guldsmed gladdes jag när jag kunde läsa av kunden och förstå dennes vision om smycket jag skulle tillverka och sedan göra vision till verklighet, från design till att lösa tekniska problem som dök upp längs vägen. Jag tycker om problemlösning helt enkelt.

Genom åren har han sett och hanterat mängder med ädelstenar. Han har arbetat med antika, gammalslipade diamanter och tycker att de äger sin charm. Färgädelstenar med inneslutningar kan vara intressantare och vackrare än de helt rena och han skulle önska att smyckeskunder ibland vågade lita på sitt eget intryck och förnuft när de valde ädelstenar.

Historiska och samtida smyckesformgivare

Finlands Klockmuseum grundades i Lahtis 1944 i anslutning till Urmakarskolan med donerade föremål från urmakare.  Undervisningsklockor, mestadels fickur, verktyg, böcker och maskiner samlades in för att ge studenterna en bild av urmakeriets nuläge och historia i Finland och utomlands. När Urmakarskolan flyttade till Hagalund i Esbo 1959 flyttade museet med. På den nya adressen fick museet egna lokaler för både samlingar och utställningar. Samtidigt grundades en organisation för att bygga upp och ansvara för en professionell museiverksamhet. I juni 2021 ändrades museets namn till Finlands ur- och smyckesmuseum och efter att ha haft stängt ett tag öppnade museet återigen för besökare våren 2022, nu med en ny inriktning. Om tidigare utställningar hade fokuserat på det tekniska och riktat sig till väldigt klockintresserade personer har man nu öppnat upp sig mot en bredare intresserad allmänhet. Inriktningen nu är att varva det historiska med det samtida med tonvikt på nationella konstnärer.

Och vilka talar vi då om?

Om vi backar riktigt långt tillbaka i tiden hamnar vi hos Alexander Tillander som gick i lära i Sankt Petersburg där han öppnade butik och blev kejserlig hovleverantör. I samband med oroligheterna kring ryska revolutionen 1917 flyttades verksamheten till Helsingfors. Idag finns det fyra guldsmedsfirmor med anknytning till Alexander Tillander, den i rakt nedstigande led heter Atelier Torbjörn Tillander. De tillverkar handgjorda smycken i Sankt Petersburgsk anda och betraktas som Finlands mest exklusiva smyckesföretag.
I slutet av 1800-talet tillverkade guldsmederna Roland och Otto Roland Mellin smycken i sin berömda verkstad på Norra Esplanaden i Helsingfors. De tog med sig nytt smyckemode till Finland från Europa. Mellin designade och tillverkade smycken för kända personer och adel i slutet av 1800-talet, bland annat den ryska kejsarinnan Maria Alexandrovna.

Det går nästan inte att tala om samtida finländsk smyckesformgivning och modern smyckekonst utan att nämna Björn Weckström, född 1935. Efter guldsmedsexamen i Helsingfors 1956 fram till dags dato står han bakom en gedigen produktion inom formgivning av smycken och skulptur i material som guld, silver, akryl, brons och glas. Hans sätt att blanda material i ett och samma verk var banbrytande på 1960-talet. Han har mottagit en mängd nationella och internationella priser och utmärkelser genom åren och är en av grundarna till ett av Finlands internationellt sett mest namnkunniga varumärke: Lapponia.

han arbetade med allt från serviser till stolar och från sedlar till slående juveler

Tapio Wirkkala (1915- 1985) betraktades som en renässansmänniska inom formgivning och beskrivs som en av ikonerna för finsk design och en symbol för efterkrigstidens finska designs internationella framgång. Hans mångsidighet yttrade sig i en förmåga att växla mellan olika material och korsa etablerade yrkesgränser: han arbetade med allt från serviser till stolar och från sedlar till slående juveler. Glasserien Ultima Thule är inspirerad av issmältningen i norra Finland och ingår än idag i Iittalas standardutbud. Tapio Wirkkala hämtade mycket av sin inspiration från naturen och några av hans mest välbekanta smyckesmotiv äpple och päron återfinns bland hängen och örhängen hos auktionsfimorna.

Liisa Vitali (1919-1987) föddes i Somero i västra Finland. Även för Liisa Vitali spelade naturen en viktig roll i hennes arbete och resulterade i en rad serier med koppling till naturen: vår, myrstig, knopp, Gardenia, kärleksblomma, ros, vildvin. I samband med en utställning på Designcentrum i Helsingfors 1967 fick hon sitt genombrott som smyckeskonstnär och rönte uppmärksamhet långt utanför Finlands gränser.

Heli Kauhanen – vår tids stora finländska smyckesformgivare

Idag heter en av de större namnen inom samtida smyckekonst – för att inte säga det största – Heli Kauhanen. Hon var medlem i Finlands Guldsmedsförbund under de år hon arbetade heltid med formgivning. På grund av hälsoskäl behövde hon förändra sin arbetssituation och arbetar idag med konstfrågor på den statliga myndigheten Centret för konstfrämjande.

– Eftersom arbetet som ensamföretagare kan vara ganska ensamt uppskattade jag verkligen mitt medlemskap i Finlands Guldsmedsförbund.  Det innebar tillgång till ett samtal och utbyte med andra designers, entreprenörer och guldsmeder och gav en känsla av samhörighet, berättar Heli Kauhanen.

Heli Kauhanen har redan hunnit samarbeta med två stora institutioner: Myntverket i Finland och landets absolut mest välkända smyckesvarumärke: Kalevala. Hon uppskattar Kalevalas förhållningssätt till historien och att de samtidigt arbetar med förnyelse och samtida formgivning. Det finns mycket att uppskatta i både Finland och Sverige när det kommer till smyckesformgivning, anser Heli Kauhanen.

– Båda länder har prestigefyllda varumärken som värdesätter historia och inte kompromissar med kvalitet, liksom de mindre guldsmedsfirmorna som också dem håller hög konsthantverksmässig kvalitet.  Samtidigt tycker jag att det är intressant att se nya tekniker och material som långsamt kommer förändra branschen. I båda länderna beundrar jag den höga kvaliteten på smyckesdesign, konstnärligt förhållningssätt och nytänkande.

Den finska republikens juveler eller man om så vill, de finländska kronjuvelerna.

När personen som upptäckte en sällsynt beryll i Södra Karelen kontaktade Heli Kauhanen med en önskan om att hon skulle designa ett smycke som skulle doneras av Finlands Guldsmedsförbund till presidentämbetet i samband med att Finland firade 100 år av självständighet 2017, gick det inte att säga nej.

– En otroligt speciell beställning. Jag kände mig väldigt hedrad, säger Heli Kauhanen.

Designprocessen tog utgångspunkt i ädelstenarna och dess ljust blågröna nyans liksom deras storlek, vikt, och fattningarna som skulle hålla dem. Det var viktigt att ljuset fick fritt spelrum att lyfta stenarnas skönhet. Beryllkristallen delades upp i flera stenar som alla slipades till en droppform som fick symbolisera Finlands sjöar, snö och ljus. Guld som vaskats fram i Lemmenjokiälven i finländska Lappland legerades med palladium till vitguld så att guldtonen skulle matcha stenarnas färg och smyckets tema. Smycket tillverkades av guldsmeden Juha Loikala som också var involverad i formgivningsarbetet.

– I designarbetets tidiga stadie ställde jag mig olika frågor. Vad betyder Finland och finskhet? Hur känns självständighet och frid? Hur är Finland som land? Utifrån svaren landade jag i ord och teman såsom lugn, fridfullhet, kargt och vackert klimat, enkel skönhet, innerlig befolkning, dynamisk nation, sjöar, vatten, snö, blått, starkt. Utifrån de orden sökte hon visuella element och landade i spända kors och böjda former för att beskriva de dynamiska finländarna och ovala bågar som symbol för vattnet och skönheten i det karga. Smyckena blev hennes tolkning av det hundraåriga Finland 2017.

Hur ser du på den finländska smyckesbranschens framtid?

– På grund av den senaste tidens händelser i världen har smyckesbranschen lidit. Vi har många jobbiga år bakom oss men jag känner att folk börjar bli mer och mer medvetna om miljö – och hållbarhetsfrågor. Konsumentbeteenden håller på att förändras och jag hoppas det i riktning mot mindre och mer kvalitativ konsumtion. Att man köper smycken som håller i generationer och som får stor betydelse för kunden. Jag hoppas att människor i allt högre grad kommer att uppskatta hög kvalitet, skickligt konsthantverk, genomarbetad design och nya konstnärliga grepp, för det kommer vara vägen till framgång. Jag är optimist.