JEWA – liten bransch, storsint attityd

Branschen för smycken och klockor må vara av det mindre formatet i det lilla landet Sverige men även ett litet land behöver en branschmässa. I bilen på väg dit funderar jag på hur det kommer kännas att vara omgiven av så mycket guld och glitter på en och samma plats. Kommer jag drabbas av Stendhals syndrom? (Stendhals syndrom är en psykosomatisk sjukdom som kan orsaka snabba hjärtslag, yrsel och hallucinationer när en individ exponeras för konst. Reds anm.) Kommer vakterna behöva släpa ut mig vid stängning, svettig och skrikande?

I en liten soffa strategiskt placerad i de välutnyttjade montermetrarna hos NSG sätter jag mig med NSG:s vd Johnny Singh. Han är nöjd med årets mässa. Eftersom det är en liten bransch är det viktigt att bidra till en familjär stämning där man hjälps åt, tipsar och stöttar varandra, menar han. Han berättar att flera av utställarna är återkommande men att det glädjande nog också tillkommit några nya för i år.

Jag konstaterar samma sak för min personliga del, många bekanta varumärkena, några nya.

På JEWA ges möjlighet att fysiskt träffa personer från sociala medier och poddar. En sådan är Johannes Örstadius från Ädelstensgruppen. Honom har jag hört i Smyckespodden och han är lika passionerad inför ädelstenar på mässa, som han framstår i poddformat.

Glamourös wellpapp

– Jag tänkte på alla dessa saker folk köper på nätet som de får hem, inpackade i wellpapp. Sakerna behålls men förpackningsmaterialet räknas som skräp och kastas bort. Jag vill fästa uppmärksamheten vid sådant vi vanligtvis tänker på som sopor, och visa att även den typen av föremål kan ha något fint över sig, säger Lili Lu. Formen på hennes örhängen, inspirerade av wellpapp, känns hemtrevlig och bekant. Varianten med tre ”pappbitar” hängandes på rad överraskar med sin höga glamourfaktor.

Vilken metall tycker du mest om att arbeta i?
– Just nu tycker jag mycket om silver. Men jag gillar att kombinera olika material, ibland blanda med guld och jag gillar färg!

Lili Lu vill att man ska kunna bära hennes smycken hela dagen även när man duschar eller tränar, och då fungerar metall som material bäst. Hennes uppfattning är att många tycker om att bära sina smycken hela tiden, oavsett aktivitet. Jag vill ta en selfie med Lili Lu. Sonen Leo vill vara med på bilden och jag frågar om han är intresserad av sin mors arbete. Det är han. En ny utställare om några år, tänker jag.

Stekheta i stenar rosa, blått och grönt

Runt hörnet från Lili Lu finns en monter som dignar av färgädelstenar. Magnus Ahrenbeck tog över firman Ahrenbecks Ädelstenssliperi efter sin mor och far. Pappan slipar fortfarande ädelstenar men endast som en service åt firmans kunder. Han är åttiotre år, ser bra och darrar inte på handen.

Eftersom jag själv har valt en annan yrkesväg än mina föräldrar undrar jag hur det är att gå i sina föräldrars fotspår.

När jag var liten fick jag komma in och damma hyllor och hjälpa till med inventering

Hur var det att växa upp i branschen?
– När jag var liten fick jag komma in och damma hyllor och hjälpa till med inventering. Men man fick också följa med på Baselmässan och åka med till Idar-Oberstein. Jag var nog sju år när jag var där första gången, säger Magnus Ahrenbeck.

Första gången jag hörde talas om mytomspunna Idar-Oberstein, var i Sveriges gemmologiska riksförening. Medlemmarna fick nästan något religiöst i blicken då de berättade om besök hos små ädelstenssliperier och specialvisningar av rariteter.

Berätta något starkt barndomsminne från era resor. Magnus Ahrenbeck tänker efter en liten stund innan han utbrister:
– Åh! De hade jättegod mat därnere! Spiessbraten! Det var ett halvt kilo kött! Med vitkålssallad till. Det såg man fram emot!

Han ler lyckligt.
– Men det var ju kul med stenarna också såklart, fortsätter han efter en stund.

– Vi fyllde bilen med ametistgrottor och agataskfat som vi sedan sålde vidare till guldsmedsbutiker här hemma i Sverige. Men det är en svunnen tid. Idag vill ingen ha ametistgrottor.

Vad har du sålt mest av under mässan?
– Morganiter, topaser, turmaliner och rådiamanter. Rosa, blå och gröna stenar går mycket nu.

Jag får syn på en ask med små röda hjärtslipade stenar. Jag är vanligtvis inte speciellt road av hjärtslipningen men pekar frågande på asken.
– Rubiner, upplyser Magnus Ahrenbeck.

Magnus Ahrenbecks bror Stefan Ahrenbeck, som hjälper till under mässdagarna, ställer en fråga till Magnus som funderar ett ögonblick, sen säger han:
– Be dem kolla med Gewers, säger han och nickar i riktning mot sina konkurrenters monter.

Schalins i samtiden och framtiden

Schalins monter är lila. Den är inramad av blomlådor med vackra lila och gröna blommor. Schalins är ett varumärke som inte bara är bekant för mig, faktum är att det har funnits i mitt smyckesmedvetande så länge jag kan minnas. Bolaget har ganska nyligen fått en ny vd, Sandra Lundqvist.

Hon är i full färd med att lägga upp planerna för de nästkommande åren av företagets liv. En sådan är satsningen på smycken i platina. En annan är att bredda utbudet med fler hängen och örhängen. En tredje, att stärka Schalins på hemmamarknaden. Hon vill hitta rätt sammanhang och associationer för varumärket Schalins.

– I varje stad finns det en butik som är duktiga på att sälja varumärken, där vill jag att Schalins ska finnas, säger Sandra Lundqvist.

I samband med att influencern Johanna Toftby gifte sig med sin Janne, gjorde Schalins och Toftby ett samarbete kring hennes vigselring. Jag är nyfiken på hur det gick till.

– Vi får ju en del förfrågningar från olika håll och vi tyckte att det kunde vara ett roligt samarbete.

En trogen samarbetspartner

Sandra Lundqvist vände sig till en av sina trogna guldsmedsbutikskunder Guldsmedsmästar’n i Göteborg och inledde ett samtal med dem om hur de kunde arbeta fram Johanna Toftbys vigselring. Efter diskussioner och skissande valde Johanna Toftby en vigselring ur kollektionen Love 16 I’m in love som anpassades utifrån hennes personliga önskemål. Guldsmeden hos Guldsmedsmästar’n justerade förlovningsringen, även den från Schalins, för att de två bättre skulle matcha.

Bar samarbetet frukt?
– Ja, vi har sålt ringar via länken på Johanna Toftbys hemsida men jag tror faktiskt att den största vinsten är att butikerna runt om i landet har fått bra innehåll till sina sociala kanaler. Vi är inte jättevana vid att göra den här typen av marknadsföringsinsatser och använda sociala medier, tillägger hon.

Men varumärket är vida känt, alla har väl hört talas om Schalins, undrar jag. Sandra Lundqvist är noga med att påpeka att det inte är hennes förtjänst, hon har innehaft posten som VD i knappt två år.

– Men det handlar nog om att vi alltid har varit en bra samarbetspartner till guldsmedsbutikerna. Snabba med leveranserna, hög kvalitet, pålitliga och stöttande. Det sitter djupt i mina medarbetare att det är så vi jobbar.

Och all produktion finns i Sverige?
– I Östersund. Det framgår inte alltid att vi faktiskt gör allting själva, från att vi smälter och blandar smeten, till formgivning, tillverkning, fattning av stenar, alltihop, konstaterar hon.

JEWA rundar av

Sandra Lundqvist är en kvinna som tycker om smycken inte bara på jobbet. Georg Jensen är en favorit, säger hon. Runt hennes handled sitter ett Torun-armband i silver och guld och en länk, också den från Georg Jensen. Men på fingrarna bär hon ringar från Schalins.

Det är dags att avrunda för den här gången. Några av utställarna har redan börjat packa ner. Säkerhetsvakterna ser på med tomma, uttråkade blickar. Sandra Lundqvists mobil ringer. Det är hotellet som undrar om hon och hennes sällskap inte ska checka ut? Jag trodde vi hade en natt till, säger hon osäkert. Det visar sig att bokningen var en natt för kort men det reder ut sig, de kan stanna.

– Lite blodigt att köra till Östersund ikväll, säger jag.

– Det hade gått det också, ler Sandra Lundqvist och rycker på axlarna.

Inget är omöjligt om man har en bra smyckesmässa i ryggen verkar det som.