Alexander den store och den gordiska knuten

År 333 före Kristus marscherade Alexander den store in i den frygiska huvudstaden Gordium i dagens Turkiet. När han anlände till staden möttes han av en gammal vagn. Draganordningen, det vill säga oket, som vilade på oxarna som drog vagnen, var så hårt och trassligt bundet att det var omöjligt att se hur knutarna var fästa. Ett orakel hade förutspått att den man som kunde reda ut knuthärvan skulle bli härskare över hela Asien. Härföraren tog sig en ordentlig titt på den till synes omöjliga knuten och höjde sitt svärd. Med ett hugg klöv han knuten mitt itu och problemet var löst. Trogen profetian erövrade Alexander sedan Egypten, det persiska riket och grundade staden Alexandria innan han efter en intensiv festhelg blev sjuk i hög feber och dog, endast 33 år gammal.

Knyta hymens band – to tie the knot

Scout eller inte, de flesta kan nog se en råbandsknop framför sig. Denna enkla knut går att spåra så långt tillbaka som till den antika grekiska smyckestraditionen där den fick namnet Heraklesknuten eller Herkulesknuten och var en symbol för kärlek och äktenskap. Traditionen bjöd att brudens gördel (typ skärp) knöts med en Herkulesknut inför bröllopsceremonin. När det var dags för paret att fullborda äktenskapet på bröllopsnatten knöt brudgummen upp knuten och hennes kläder kunde falla. Handlingen hoppades föra lycka och fertilitet med sig, kanske i paritet med äktenskapets skyddsgud Herakles som enligt sägnen efterlämnade en barnaskara på sjuttio ungar.

Fler symboliska knutar

En liknande sedvänja fanns även hos kelterna. Där knöt man samman brudens och brudgummens händer med ett rep för att markera sammanfogningen av två lösa ändar som bildade en helhet utan början och slut. Valknuten är en gammal nordisk symbol för vänskap och som består av tre sammankopplade trianglar. Men finns det fler?

– Johanneskorset eller Sankt Hans-knuten är också en form av knut som saknar början och slut. Den förekommer på äldre föremål som ornament. För många är den nog bekant som vägmärke för fornminnen, säger Pia Bengtsson Melin, förste antikvarie, medeltid och kyrklig konst vid Statens Historiska museer.

Pia är konsthistoriker med ett livslångt intresse för konst och historia. Intresset för smycken och särskilt ringar, har vuxit fram på senare år.

Vad är det som lockar dig med ringar?

– De är väldigt personliga och tätt förknippade med bäraren. En ring kan berätta så mycket om en person. Civilstånd, lojaliteter, föreningar, släktskap, examina, yrkesroller.

Finns det månne en knutring i förste antikvariens privata samling?

– Nej det gör det faktiskt inte trots att jag gillar blaffiga stenar och stora ringar. Men den typen av ringar gör sig inte riktigt på jobbet där jag ofta bär handskar när jag hanterar gamla och sköra föremål. Men när jag går på fest kommer de stora ringarna fram!

Vilka ringar bär du till vardags?

– Min vigselring som är en kopia av en medeltida ring som hittats i Dalsland. Motivet är ett fyrpass, en geometrisk form som påminner om en fyrklöver. På höger ringfinger bär jag min doktorsring tillsammans med en kopia av en ring som hittades på Riddarholmen i Stockholm. Jag känner mig naken utan de här tre ringarna och det har till och med hänt att jag vänt tillbaka hem för att hämta dem när upptäckt att jag glömt dem. De är dessutom ganska låga och platta så de går att bära under arbetshandskarna.

En förklaring till att knuten och knutringar har etablerat sig så starkt tror Pia Bengtsson Melin kan vara kombinationen mellan det rustika i motivet samtidigt som knuten kan vara både smäcker och elegant. Många kan också tilltalas av det romantiska i att föreningen av två var för sig bräckliga ändar bildar en slitstark styrka. Ett traditionellt motiv som fungerar både till vardag och fest helt enkelt.

Från litet till stort – en trend växer fram

Yasar Aydin är formgivare och baserad i Stockholm. Han vill koppla knutringens uppsving till storleken. Idag minns vi knappt att vi sett ringar med små knutar eftersom det blivit en trend med stora knutringar. Det händer något när man leker med skalan och förstorar upp saker säger han.

Vad står knutringen för? 

– Något bestående. En vanlig knut kan man alltid knyta upp. Men en knut gjord i metall kan bara lösas upp genom att smälta ner metallen. På så vis blir den en symbol för det eviga.

Utmaningen i att få fram en mjuk form i ett hårt material triggade honom och han inledde sin arbetsprocess med att experimentera med kablar, rep, snören och andra mjuka material. Hans knutring skulle vara stor och bullig och ta plats. Trona över handen i ensamt majestät. Yasars version skulle också vara solid. Därmed behövdes två skenor för att hålla den på plats och göra den stadig.

Vad betyder din knutring för dig?

– Den var tekniskt svår att få fram och tog lång tid. Men jag drivs av att ständigt fördjupa min förståelse för hur jag kan övervinna motstånd. Att få ett material att forma sig som jag önskar betraktar jag som ett vittnesmål om mitt hantverkskunnande och min kompetens som formgivare och silversmed.

Knutring på tyska

Smyckesmuseet i Pforzheim, cirka 40 mil nordväst om Stuttgart vid den östra delen av bergsområdet Schwarzwald, är det enda renodlade smyckesmuseet i världen. I samma stad har den internationellt erkände guldsmeden Oliver Schmidt huserat sedan 1996 då han som nyexaminerad lärling flyttade till Pforzheim i syfte att lära sig specialtekniker och arbeta i en metallsmedja. Men barndomen i Lindau vid Bodensjön ägnades åt segling och täta turer till de österrikiska alperna.

– Där kan man nog hitta ursprunget till min glädje i att observera linjer och svängar. Och att kunna hantera rep och knutar är avgörande för att vistas på sjön eller i bergen.

Redan 2002 designade han sin första serie knutar, då i järn och guld. Enligt Oliver Schmidts mening måste ringarna vara gjorda av fyrkantiga profilerade band eftersom det är det enda sättet att synliggöra spänningen i den vridna formen. Efter den första serien av sjömansknutar tillkom många andra knutar och varianter av bindningar. Idag är hans samling av knutringar i första hand efterfrågade som förlovnings- och vigselringar.

En kvalificerad gissning är att knutringen inte släpper greppet om oss i första taget. Vi tycker om den, raffinerad i all sin enkelhet.  Och ska man tro en historiker så kan du visa mig vilka ringar du bär så ska jag säga vem du är.

Tips!

Följ oss på Instagram och Facebook för en veckodos av härlig smyckesinspo! Läs även Louise första artikel ”Ormringen – otäck eller kittlande?”.