Gabrielle Chanel. Fashion Manifesto

London, V&A Museum. Höstens och vinterns stora utställning har öppnat: ”Gabrielle Chanel. Fashion Manifesto”. Det är en fantastisk upplevelse att få se Mademoiselle Chanels kläder på nära håll. Men vad som definitivt fångar min uppmärksamhet är en liten diamantbrosch, formad som en stjärna. Det är en av få (eller enda, lite oklart) juveler som existerar från ”Bijoux de Diamants” från 1932 – den första och enda high jewelry-kollektion som Gabrielle ”Coco” Chanel själv skapade.

Med ”Bijoux de Diamants” störde hon runt i, och till viss del stöpte om juvelvärlden. Den moderna och annorlunda kollektionen väckte beundran hos publiken – och vrede hos de traditionella juvelerarna kring Place Vendôme i Paris. Den visades bara under några få veckor men har givit eko i juvelbranschen långt efter dess tillkomst.

Coco Chanel hade redan tidigare väckt uppmärksamhet genom att lyfta in costume jewelry, det vill säga bijouterier i sina kollektioner. Dessa sågs som ett faux pas, ett stort etikettsbrott bland dåtidens elit; det var vulgärt och till för kvinnor som inte hade råd med äkta vara. Det struntade Gabrielle i, som såg helt annorlunda på saken. Hon skapade inte smycken för att ge kvinnor en aura av rikedom, utan för att göra dem vackra. Man ska dock komma ihåg att hon även använde så kallade halvädelstenar i sina smycken.

Inte bara för de rika

Chanel var visserligen inte ensam, Paul Poiret och Madeleine Vionnet var andra pionjärer som lyfte in bijouterier i sina kollektioner. Men ingen kunde som Gabrielle mixa högt och lågt till en personlig look. Hon må ha blivit känd för sin enkelt eleganta klädstil, men när det kom till smycken öste hon på.

Äkta och oäkta i en salig blandning. Och gärna en masse: hon bar flera halsband, broscher och armband samtidigt. Att hon gillade pärlor är ingen hemlighet, och genom att blanda äkta med konstgjorda, och även bära dem till vardags, gjorde hon pärlor trendiga och tillgängliga för fler, inte bara för de rika.

Gabrielle skapade bijouterier som ett komplement till sin couture. En armring ersatte en manschett, ett skärp med stenar prydde midjan och en strategiskt placerad brosch kunde ändra draperingen i en klänning. Hon lät sig inspireras av fjärran öster och av antikens civilisationer – och sina vänner. Hon levde i kretsen av dåtidens mest intressanta konstnärliga personligheter, som Jean Cocteau, Pablo Picasso, Paul Iribe och Fulco de Verdura (för att nu nämna några) och lät sig  inspireras av sina vänner.

Chanel revolutionerade modet

Samarbetet med just den italienske juveleraren Verdura resulterade bland annat i vad som kommit att bli ett av världens mest kända smycken: ”Maltese Cross Cuff”, en bred armring prydd med ett malteserkors strösslad med olika ädelstenar.

På samma sätt som Gabrielle ändrade modet för kvinnor när hon struntade i stränga klädkonventioner och i stället klädde dem i bekväma material, ändrade hon alltså inställningen till smycken. Som Christian Dior uttryckte det: ”Med en svart tröja och tio rader med pärlor revolutionerade Coco Chanel modet.”

Coco Chanels unika design och stil väckte uppmärksamhet. Även i juvelerarvärlden.

Med börskraschen 1929 kollapsade världsekonomin. Alla branscher var i gungning, även diamanthandeln. International Diamond Corporation of London fick en briljant idé i syfte att öka efterfrågan på diamanter: Att anlita den då mest revolutionerande modedesignern för att skapa en juvelkollektion: Gabrielle ”Coco” Chanel.

Uppgiften om att Chanel fått uppdraget fick juvelerarna kring Place Vendôme att gå i taket. Att en sömmerska hade fått uppdraget sågs som skandalöst och de försökte hindra försäljningen av smyckena och få dem isärtagna. Men Gabrielle lät sig inte skrämmas av en handfull juvelerare och den 7 november 1932 öppnade hon sitt hem på 29 rue du Faubourg Saint-Honoré för att visa smyckena. Intäkterna gick för övrigt till lokal välgörenhet.

Bijoux de Diamants lät tala om sig.

Kollektionen var lyxig men inte tyngd av dåtidens konventioner och uppfattning om hur juveler skulle se ut. Liksom med sina kläder prioriterade Gabrielle bekvämlighet, hur smyckena ”satt” på kroppen. Hon favoriserade enkla linjer som framhävde stenarna, med infattningar som knappt syntes.

Här fanns halsband som inte stängdes, ringar som gav intrycket av att diamanter bara placerats ut på fingrarna, en frans av diamanter som kunde bäras som armband eller diadem. De annorlunda smyckena, moderna skulle man också kunna säga, visade upp lekfulla motiv med stjärnor, kometer, solen och månen – Gabrielle älskade stjärnbilder.

I The New Yorker beskrevs smyckena som ”dominantly and delicately astronomical”. Smyckena visades dessutom upp på ett helt nytt sätt, på vaxdockor, kompletta med make-up och moderna  frisyrer.

Utställningen blev en succé. Inte bara för Coco Chanel utan även för diamantindustrin.  The New Yorker konstaterade att: “It is perhaps of interest to add that two days after the Chanel Paris diamond show opened, De Beers stock was reported to have jumped some twenty points on the London Stock Exchange.”

Man kan ju fråga sig varför Coco Chanel antog erbjudande att skapa en high jewelry-kollektion, med tanke på hennes inställning till bijouterier. Ett av hennes berömda citat lyder (ungefär i översättning):

”Poängen med smycken är inte att få kvinnor att se rika ut, utan att försköna henne – inte samma sak.”

I presskitet från 1932 säger hon i alla fall att diamanter var en investering, inte extravagans: ”Om jag väljer diamanter är det för att de med sin densitet representerar det högsta värdet för den minsta volymen.”

Ville blåsa liv i fransk konstform

Och de vredgade juvelerarna på Place Vendôme fick svar på tal. I en intervju publicerad i magasinet L’Illustration, sade hon att hon inte ville konkurrera med dessa, utan i stället blåsa liv i en fransk konstform som var i kris: ”Jag önskar bara att jag blir kopierad. Det är det bästa beviset på succé”.

Gabrielles smycken visades bara under två veckor, och i dag finns bara enstaka juveler kvar. Men ”Bijoux de Diamants” öppnade dörrarna för lyxmodehusen att kliva in i en ny värld. Visserligen dröjde det till 1993, då huset Chanel gav sig in i haute joaillerie-världen igen (där de har stannat), tätt följd av Dior 1999 och Louis Vuitton 2001.

Fler och fler lyxmodehus upptäcker nu också att high jewelry-kollektioner är en briljant möjlighet att erbjuda sina kunder något extra.  Och de konkurrerar framgångsrikt med de traditionella juvelhusen.

Det kan de tacka Gabrielle ”Coco” Chanel för.

Utställningen ”Gabrielle Chanel. Fashion Manifesto”, på V&A i London, pågår fram till den 25 februari 2024.