Konstnärsentreprenörerna – en motsägelsefull art

En god affärsidé sägs lösa ett problem för kunden. Fylla en lucka på den fria marknaden. Affärerna ska inte bara bära sig utan gärna generera överskott till ägarna. Mer pengar ger fler möjligheter och företagande leder till arbetstillfällen, skatteinkomster och innovation. God konst å sin sida sägs kunna diskutera och kommentera samhällsfenomen, väva samman historia med nutid och hitta uttrycksformer som speglar vår tid. Konst gör världen vi lever i begripligare, vackrare, mer spännande. I kontakten med god konst känner vi oss upplyfta, förundrade, tröstade och mindre ensamma.  Men hur stort är avståndet mellan konst och affärsmässighet egentligen? Långt, skulle en del påstå. Inte så långt som man tror, menar andra.

En studio öppen för publik

Sofia Björkman tar sin masterexamen vid Konstfack 1998. Det gör också Åsa Skogberg. De två kurskamraterna har inte umgåtts särskilt mycket under utbildningstiden men vid examensarbetet placeras de vid bänkarna bredvid varandra och under många och långa timmar i verkstaden växer ett samtal om frihet fram. Efter examen åker de till USA och inspireras av gallerier som visar smycken på ett sätt som de vid den tidpunkten saknar i Sverige. Vid hemkomst står det klart att de vill starta en studio som är öppen för publik verksamhet. Namnet? Det finns redan verksamheter som heter något med silver och guld så Platina får det bli.

Duon blir en trio

I Sofias familjebakgrund finns juridik och entreprenörskap. I Åsas fastigheter. Marie-Helene Bornhall hittar en lämplig lokal och ansluter till duon som blir en trio. Så bär det av. Vänner och familj uppmuntrar med glada tillrop men de upplever visst motstånd från före detta lärare och kollegor.  Det spekuleras i hur länge tjejerna kommer klara sig. Max ett år, kraxar olyckskorparna. Man höjer på ögonbrynen åt att de tror sig kunna vara konstnärer och gallerister samtidigt.

– För oss handlade det aldrig om att konkurrera. Vi ville hitta ett sätt att komma ut i världen och tänkte att om vi tar första steget och bjuder in konstnärer och gör utställningar tillsammans med dem i Sverige uppstår ett samarbete som förhoppningsvis leder till att vi i vår tur blir inbjudna till dem, säger Sofia Björkman.

Det är de inbjudna konstnärerna som börjar kallar studion för ett galleri. Epitetet har fått fäste trots Sofia Björkmans motvillighet inför g-ordet. En anledning till avogheten är de förutfattade meningarna hon mött under åren kopplat till hur och vem som kan driva galleri. Studio är bättre anser hon, eftersom det också inkluderar föreläsningsverksamhet, pedagogiskt arbete, forskning och guldsmidesarbeten. För sådana gör hon också även om hon rent tekniskt är utbildad silversmed. Idag arbetar hon dock mest som guldsmed och konstnär. Arbetena trillar in genom rekommendationer.

Smyckekonstens bärbara egenskaper

Fortfarande har ett konstverk som hänger på väggen högre status än ett som du hänger på kroppen, konstaterar Sofia Björkman. Trots att smyckekonsten är så mycket mångsidigare bokstavligt talat. I motsats till måleri som upplevs framifrån har smyckekonsten också en vacker baksida, om man ens kan tala om en fram – och baksida på ett verk som har mer likheter med en skulptur än ett traditionellt smycke. Ett smyckekonstverk är ett konstverk som inte är låst vid en specifik plats. Det kan upplevas på resa, på fest, på skogspromenaden. Ensam eller tillsammans med andra.

– Du kan uppleva din smyckekonst i massa olika sammanhang och beroende på vilket sammanhang du befinner dig i med ditt smyckekonstverk, upplever du och din omgivning det olika.

Men ibland kan man hamna i situationer som man inte riktigt kan förutse, till exempel när verket påminner om något annat. Man måste tänka till och vara lite försiktig menar Sofia Björkman och berättar om tillfället då en utställning sammanföll med avslöjandet av forskaren och luftvägskirurgen Paolo Macchiarini och hans misslyckade transplantationer av konstgjorda luftstrupar. Tajmingen hade varit en icke-fråga om inte de smycken som visades var formade som stora rör.

Samlarna av bärbar konst

På Platina visas smycken som väcker känslor och tankar hos besökarna varav några så småningom blir återkommande kunder. Det kan ta tid att uppfatta värdet i ett smycke tillverkat av ett vardagligt och billigt material, eller komma överens med storleken. En del ifrågasätter om deras kroppar är ståtliga nog för att bära smycken som visuellt tar plats.

Men smyckekonsten har sin publik och sina samlare. De flitigaste, som är Platinas kunder, finns i USA. De amerikanska samlarna har ofta en tanke om att deras samling senare kommer visas på ett museum, något som fortfarande är ganska ovanligt i Sverige. Här är det vanligare att stat, kommun och region bekostar samlingarna på museerna. Men det finns exempel på privata initiativ: Sven-Harrys Konstmuseum som drivs genom stiftelsen Byggmästare Sven-Harrys konst – och bostadsstiftelse och Artipelag som grundades av Björn Jakobsson, mannen bakom bärselen Babybjörn.

– Jag håller utkik efter särskilda smycken som kan passa en samlare. På så sätt samarbetar jag också med andra gallerier runt om i världen. Jag reser och försöker hålla mig uppdaterad. Många i Sverige har köpt verk under åren och ser att det faktiskt har blivit en samling även om de av olika anledningar inte kallar sig samlare.

Unika detaljer och skiftningar

De internationella samlarna tar del av Platinas verksamhet på ett annat sätt än besökarna som kommer till Tegnérgatan. Sofia Björkman kommunicerar mycket via mejl och bilder. I breven berättar hon om verk hon tror kan passa i deras samling. Att hon gör ett urval är centralt och uppskattat. Sakta men säkert har hon byggt upp ett förtroende och en pågående dialog med samlarna om deras intressen och preferenser.

Vi återvänder till hennes eget skapande. Jag frågar vem hon tycker är svårast att skapa för, kunden med förväntningar på traditionellt utfört guldsmide eller den konstinriktade smyckeskunden?

– Det är nog lika lätt eller lika svårt. Jag har gjort många vigselringar i min karriär och ingen är den andra lik. I det arbetet handlar det om de små, nästan omärkliga detaljerna som gör ringen unik men som kan ta jättelång tid att tillverka. Det som vid första anblicken ser ut som en helt vanlig solitärring har sina unika detaljer och skiftningar.

Smyckesuniversumet rymmer många uttryck, material och former.

Smyckesuniversumet rymmer många uttryck, material och former. Sofia Björkman vill ogärna rangordna verk men ett är säkert. Extremt skickligt hantverk med en klar konstnärlig idé ger henne härliga rysningar.

– Det går inte att säga att det är dåligt för det finns inget att slå ner på! Det har ett högt tekniskt värde och ett högt konstnärligt värde. Det kanske inte är så konstigt att de föremålen lever kvar och hamnar på museum, säger Sofia Björkman och ler.

Vi ser på varandra, båda med ett mästerverk för vår inre syn, i tyst samförstånd om att i dem faller allt på plats.