Vad är konsthantverk?

Svaret på frågan om vad som definierar konsthantverk är för somliga självklar men för andra flytande och ett begrepp som ligger nära ”design”, ”slöjd”, ”konst”, ”hantverk” och ”formgivning”. Var gränserna går är inte helt givet men ett försök att bena upp det kan se ut som följer.

Konst symboliserar allt från en målning, en artefakt eller ett arrangemang (teaterkonst, musik, rumsligheter). Konst är inte att kopiera utan att skapa utifrån personliga erfarenheter, minnen, tankar, känslor. Konst står i dialog med betraktaren.

Hantverk är föremål gjorda för hand i en liten skala, där tekniska hjälpmedel såsom maskiner, inte står i fokus som i industrin. Utövaren ska ha en god yrkesskicklighet inom det område som hen är verksam inom.

Slöjd fokuserar på hantverkstekniker inom såväl mjuka som hårda material och kunskap därom. I slöjdade föremål kan det finns ett personligt och kulturellt uttryck men inte nödvändigtvis en konstnärlig tanke eller kommunikation.

Design skulle kunna ses som ett resultat av Arts & Crafts- rörelsen som under slutet av artonhundratalet förespråkade äkta material, traditionellt hantverk och enkla former. En personlig stil som visade tydliga spår av handens närvaro i stället för det masstillverkade, maskintillverkade.

I Sverige i början av nittonhundratalet ville Svenska Slöjdföreningen få in hantverket och välgjorda föremål i vardagen med ett upplägg där konstnärer skulle arbeta direkt med fabrikerna för att producera vardagsföremål av hög kvalitet. Det lade grunden till det som vi idag tänker på i termer av mode, inredning och vardagsting.

Konsthantverk är unika föremål som inte bara har estetik och funktion men också andra viktiga ingredienser som kommunikation och etik. I sin bok Hundrafemtio år av konsthantverk (2005) skriver Kerstin Wickman:

Målet för det nutida konsthantverket är liksom för konsten och designen, kommunikation. Budskapen är ofta sammansatta och mångtydiga. Sociala och kulturella sammanhang blottläggs och ger näring åt nya fantasier och upplevelser.

Gränser bryts. Material blandas och återbrukas. Skenbart oförenliga uttryck prövas, samplas och förs samman.

Jag förenklar för att själv förstå: ett fysiskt föremål tillverkat inom en konstnärlig praktik där ögat, hjärnan och handen samverkar i dialog med materialet.

Slutsats: smycken som är massproducerade och maskintillverkade är designade, smycken som är tillverkade för hand med en konstnärlig tanke (och verkshöjd) är konsthantverk

Atelier Ädelsmide – då och nu

Kommer du från Östgötagatan kan du, ungefär i höjd med Katarina kyrka, se en girland i metall med guldsmedssymboler fladdra utanför Atelier Ädelsmide på Högbergsgatan 12. Då är det bara att kliva på, varma sommardagar står dörren till och med på vid gavel.

Helena Sandström, Caroline Lindholm och jag sitter runt det stora arbetsbordet mitt i verkstaden. I rummet innanför finns färdiga smycken vackert presenterade i upplysta glasmontrar.

Unika smycken och handsmidd corpus har skapats i lokalerna sedan 1940-talet då silversmeden Sigurd Persson drev sin verksamhet här. Ateljén övertogs sedermera av Wolfgang Gessl, tillika Caroline Lindholms och Helena Sandströms lektor på Konstfack.

I Radiofynd från Sveriges Radios arkiv besöker radioproducenten och författaren Maud Reuterswärd Sigurd Persson i ateljén år 1948.

Sigurd Persson irriterar sig på att folk kan köpa en enkel gräddsnäcka i silver från 1700-talet för flera tusen kronor i stället för att köpa modernt silver. Han tycker att den konsthantverksintresserade allmänheten som samlar på keramik också borde kunna se storheten i modernt silver. Redan som sjuåring gjorde han sitt första metallarbete hemma i sin fars verkstad i Helsingborg.

— Jag har haft mina tvivel om jag i yrket kan tillfredsställa ett helt liv men det har jag kommit på att det kan jag, säger han i intervjun.

Helena Sandström och Caroline Lindholm har i likhet med Sigurd Persson också vigt sina konstnärliga karriärer åt bland annat metallen. Caroline Lindholm tog sin masterexamen i metallformgivning vid Konstfack i maj 1996 och Helena Sandström året därpå. Båda är medlemmar i föreningen Nutida Svenskt Silver och i Konsthantverkarna. Helena Sandström är också utbildad curator.

Kyrkklockorna i Katarina kyrka slår. En bil parkerar på gatan utanför och ut hoppar en spansk vattenhund som nyfiket kikar in på oss.

Omger ni er själva med konsthantverk hemma?

Helena: Jag jobbar på det.

Caroline: Hon gör som stilleben.

Helena: Som ett utsnitt där man kan välja att titta på det vackra.

Helena nämner att hon råkar ha ouppackade flyttkartonger ståendes i lägenheten trots att det var tre år sedan hon flyttade in.

Caroline: Jag tycker om att köpa keramik som jag använder i dukningar men den syns ju inte så mycket till vardags…

Helena: Du har ju mycket fint!

Caroline: Jo. Men mycket ligger nedpackat.

Det har kastats boll inomhus så jag har inte vågat ha så mycket framme, förklarar Caroline med ett snett leende.

En bonbonjär i benporslin av Mia E Göransson har legat i tryggt förvar men nu kan den få komma fram. Helena har köpt en del från sin tid som butiksansvarig på Gustavsbergs konsthall. Hon har också bytt till sig en del föremål, bland annat glaskonst av Esmé Alexander och nu senast miniatyrer av lastpallar av Andreas Nobel mot ormbunksblad i oxiderat silver.

När gör ni smycken till er själva?

Caroline: Efter en utställning kan jag bestämma att den här, den behåller jag.

Så kände hon senast med en ring med ram av guld från utställningen Silver på Prins Eugens Waldemarsudde. Utställningen öppnade den 25:e april och visas till och med den 22:e september.

De flesta smycken och föremål skapas med utgångspunkt ifrån de själva men hyran ska betalas och mat stå på bordet.

Helena: Kan man sälja det så gör man det.

Hon visar den stela armringen i silver som hänger runt hennes vänstra handled.

Helena: Men det här är resultatet av ett aktivt beslut att göra något till mig själv. Jag hade tänkt på det länge och till slut gjorde jag det.

Caroline: När min mamma gick bort fick jag tillbaka de smycken jag gjort till henne. Några kommer jag nog bära men en del känns inte så…

Jag: Hur?

Caroline: Jamen jag vet inte, de var ju gjorda åt henne… Men det finns en kraftig guldring med en stor opal som jag tänker omarbeta! Någon gång.

Uppmuntrar att söka till Stockholm Craft Week

Atelier Ädelsmide är Lindholms och Sandströms gemensamma skapelse, en plattform för samtida konsthantverk, samarbeten och inspiration. De genomför visningar för konstföreningar som är nyfikna på historien om verkstaden och på det arbete som utförs i verkstaden idag, kurser i silversmide och utställningar. Under årets Stockholm Craft Week har de bjudit in två silversmideskollegor, Karolina Hägg och Magnus Liljedahl till en utställning vid namn Lumen.

Vad ska man tänka på om man funderar på att ansöka till Stockholm Craft Week nästa år?

Enligt Stockholm Craft Week har man år efter år slagit rekord i besökarantal. Alla aktörer ställer upp utan ersättning.

Helena: Det är normaltillståndet i sådana här sammanhang men i förlängningen hoppas man att någon kommer tillbaka som varit här. Det finns så otroligt mycket fint att se! Om man gillar konsthantverk kan man verkligen nörda ner sig.

Caroline: Man hinner inte titta så mycket själv, man blir lite låst. Men det är ett stort evenemang, man utökar sitt eget nätverk och det är fin marknadsföring. Så vi uppmuntrar verkligen folk att söka!

Det är bråda dagar, hösten har rivstartat med fotograferingar inför utställningar, möten och leveranser. På bordet ligger utsågade lönnlöv i silver, Caroline berättar om sina planer för dem. Dagen efter ser jag på instagram att Caroline Lindholm har fått tänka om med sina lönnlöv. Kanske dyker de upp på Lumen, vem vet.

För den smyckesintresserade ordnas vid två tillfällen en guidad smyckekonstpromenad, bland annat till utställningen Lumen på Atelier Ädelsmide. Mer information och anmälan, besök hemsidan www.stockholmcraftweek.se