Hemmagalleriet blir offentligt

I min gamla hemstad Malmö fanns några konstgallerier jag brukade besöka med ojämna mellanrum. Smycken ställdes sällan ut och ännu mer sällan fick man ta med sig hunden in varför jag ställdes inför ett ledsamt val mellan att tillbringa tid med hunden tillika familjen, eller titta på konst och design.  När nämnda familj och jag flyttat till huvudstaden blev läget annorlunda. Inte bara fanns det i Stockholm en annan öppenhet för att ta med hundar in i butiker, restauranger och på gallerier utan här ställde man också ut smycken. Det gjordes inte som en undanskymd del av en modeutställning, nej smyckena fick ta plats helt i sin egen rätt. För mig som tidigare haft en relativt snäv uppfattning om vad smycken var för något öppnades en ny värld.

Vägen mot konstgalleriet som vi känner det idag har kantats av att rika personer, vanligen kungligheter och adel fyllt sina hem med vackra konstföremål. De har kunnat göra så för att de har haft råd och kanske också för att en imponerande konstsamling berättat för omvärlden att du är sofistikerad och bildad. Ibland har man öppnat dörrarna till allmänheten som fått komma och titta. Ett känt exempel är Parissalongen som anordnades första gången 1667 efter ett initiativ från Ludvig XIV som ville visa upp det franska hovets konstnärliga smak inom samtida konst. Knappt sextio år senare 1725 flyttade utställningen till Louvren och fick då sitt officiella namn – Salon de Paris. Den rådande uppfattningen om vad som utgör god smak utestängde de franska realisterna och impressionisterna som arrangerade sin egen utställning ”De refuserades salong” år 1863. Båda utställningarna blev viktiga som ett led i att öppna upp konsten för en bredare publik.

Konstgallerierna idag

Under 1800-talet börjar konstgallerierna som vi känner dem idag, alltså som en mellanhand mellan konstnärer och köpare, ta form. De senaste åren har det varit vanligt att man i Sverige organiserar gallerier inom konsthantverk som ett kollektiv där medlemmarna delar på kostnaderna och en del av intäkterna från medlemmarnas försäljning går till galleriet. För att få ekonomin att gå ihop kan man också söka stöd från Kulturrådet. Konstnärliga beslut fattas av en arbetande styrelse eller ett granskningsråd men medlemmarna har stort inflytande över vad som ska ställas ut.

Dyrbar frihet

Galleri Sebastian Schildt har valt att stå på egna ben, delvis för den konstnärliga frihet det innebär att inte behöva förhålla sig till villkoren som kommer med statliga eller regionala medel. I gengäld behöver verksamheten skapa ekonomisk hållbarhet av egen kraft.

— På så vis är Sebastian Schildt (silversmed och ägare, reds.anm) en visionär, säger Dorota Liszke, intendent på Galleri Sebastian Schildt.

Inför varje utställning diskuterar han, Dorota Liszke och Sofia Silverstolpe (också intendent) om det de vill visa är tillräckligt intressant. Inspirationen till utställningarna får de genom att besöka utställningar och examensarbeten på bland annat Konstfack, Beckmans och Royal College of Art i England samt från de egna nätverken av konstnärer. De strävar efter att växla mellan välkända, etablerade konstnärer som publiken känner till och okända namn med unga konstnärer. Då upprätthåller man intresset uppe hos publiken.

— Det är som på museer där de stora namnen är publikdragande eftersom det finns en konstintresserad publik som känner till dem.

Andra gånger samlar de konstnärer kring ett givet tema. Ett exempel är utställningen Identity transfer från 2016 som var Galleri Sebastian Schildts tolkning av ett större projekt om smyckekonst som initierades av Nationalmuseum. Till utställningen inbjöds konstnärer från skilda länder som fick skapa kring ämnet identitet. Ett annat projekt var Precious, då sex svenska och sex internationella konstnärer som arbetar i guld fick skapa föremål kring temat värde och deras personliga och yrkesmässiga förhållande till det. Ett tredje exempel är utställningen Pre-loved som har visats under hösten 2023.

— Har man ett givet tema att förhålla sig till blir det intressanta berättelser, säger Dorota Liszke.

Vi får något att prata om

Så varför är det viktigt att ställa ut smycken? En del av svaret kan återfinnas i smyckenas rika och skiftande roll för oss bärare. För en person kan smycken vara konventionella guldsmycken, för en annan kan det vara bijouterier, för en tredje kan det vara något man köpte på resa: en souvenir. Därtill, menar Dorota Liszke, finns det en grupp som är intresserade av konstsmycken. Konstsmyckena är ofta utförda av konstnären själv i små upplagor eller till och med som stycksaker.

— För många är det första gången de ser smycken konstnärligt utformade. Det kan bli en aha-upplevelse när man får se ett smycke där det också finns en tanke bakom och där smycket syftar till att kommunicera med omgivningen, ibland genom att konstnärens har tagit sina egna minnen och upplevelser och omtolkat dem i ett smycke, säger Dorota Liszke som menar att det i ett fysiskt gallerirum kan uppstå en rad olika samtal beroende på vem besökaren är och vad den ser och söker.

Karolina Hägg är smyckekonstnär och adjunkt på Ädellab på Konstfack i Stockholm. Hon är en av de hundra konstnärer som sedan galleriets bildande har ställt ut på Galleri Sebastian Schildt.

Vad har det betytt?

— Första gången för mig var på en utställning som hette Corpus Maximus. Då var jag relativt nyutexaminerad från Konstfack. Mitt verk blev inköpt av Nationalmuseum vilket var en stor bekräftelse. Att få komma i kontakt med Galleri Sebastian Schildts kundkrets och kontaktnät har betytt mycket för mig, säger hon över telefon från sitt hem i Dals Långed där hon bor sedan ett knappt år tillbaka.

I samtal med intendenterna och konstnärerna vid så kallade artist talks får publiken en chans att fördjupa sin kunskap om silversmide, smycken och konst. För konstnärerna som inte har en butik eller verkstad där man kan ta emot kunder blir galleriet fönstret mot världen.

— Galleri Sebastian Schildt brukar göra utställningskataloger med texter och fina bilder som vi smeder får använda. Intendenterna är inlästa på varje verk och skickliga på att prata om verken med kunderna, ofta bättre än vi själva kan. Som konstnär ska man kunna så mycket som har med hemsida, foto och försäljning att göra. I ett samarbete med ett bra galleri avlastas man med sådant konstaterar Karolina Hägg.

Framtiden och bidrag

Det lilla samhället Dals Långed söder om Bengtsfors i Dalsland är rikt på konsthantverkare och konstutställningar bland annat från tidigare elever på Stenebyskolan som är en välrenommerad folkhögskola inom konsthantverk och design. Karolina Hägg och hennes man Simon Westling som är järnsmed har funderat på hur deras bidrag till trakten ska se ut. De har landat i att de skulle vilja visa konsthantverk av konstnärer verksamma i Stockholm och Göteborg. Smedjan som de hyr av Simon Westlings far, också han järnsmed numera pensionerad, inrymmer både järnsmedja och silversmedja och i anslutning finns en stor lokal. Det är den som eventuellt i framtiden kommer användas som galleri, butik och studieutrymme. Då blir Karolina Hägg inte bara utställare utan också gallerist.

— När jag arbetade på Nutida Svenskt Silvers galleri på Arsenalsgatan i Stockholm tyckte jag det var roligt att lära mig om andra människors arbeten och prata om dem med kunder och besökare. Jag tycker i och för sig fortfarande att det är rätt svårt att sälja men det kanske blir annorlunda med något man själv bygger upp, funderar hon.

Avslutningsvis frågar jag vad Karolina Hägg tänker om virtuella gallerier online.

— Alla tredimensionella saker vill man uppleva tredimensionellt, i alla fall vill jag det. Och när det gäller smycken och smyckekonst handlar det också om hur man känner sig när man bär någonting, det kan man inte gissa sig till.

Ut och se!

Vart du än i världen vänder står din smyckeslycka i Guds, nej i dina egna händer. Nedan följer ett urval (utan inbördes ordning) av gallerier runt om i världen som visar smycken och smyckekonst. Ska du ut och resa och vill ha galleritips? Besök smyckekonstvärldens eget intranät klimt02.net eller artjewelryforum.org för inspiration och tips.

Sverige

Galleri Sebastian Schildt

Galleri Platina, Stockholm

Galleri Four, Göteborg

Form och Designcenter, Malmö

Danmark

The Most Secret Gallery, Köpenhamn

Estland

A Galerii, Tallinn

England

Gallery SO, London

Elisabetta Cipriani

Nederländerna

Galerie Marzee, Nijmegen

Galerie ROB Kuidis

Galeri Door, Mariaheide

Frankrike

Alliages, Lille

LA Joallerie par Mazlo, Paris

Tyskland

Gallery Isabella Hund, München

Galerie Biró, München

Spanien

Hannah Gallery, Barcelona

Italien

Archivio Negroni

Thereza Pedrosa, Asolo

Schweiz
Galerie Viceversa, Lausanne

Thailand
Atta Gallery, Bangkok

USA

Baltimore Jewellery Center, Baltimore

De Nuovo, Palo Alto

Sienna Patti, Lenox

Gallery Loupe, New Jersey

Mahnaz Collection, New York City

Pistachios, Chicago

Sculpture to wear, New York City

Kanada

Galerie Noel Guyomarc’h

Brasilien

Galeria Alice Floriano, Porto Alegre

Australien

Gallery Funaki, Melbourne

Nya Zealand

Fingers, Auckland
The National, Christchurch