Det livslånga lärandet

Under pandemin när vi kunder var tvungna att stå på gatan och vänta på vår tur för att komma in i värmen fanns det en butik i mitt kvarter där kön ringlade sig lång oavsett väder. Jag talar om Kristallrummet på Hökens gata på Södermalm. Kunderna var till nittionio procent unga tjejer och jag förstod dom. I new-age-butiken Sök och Finn i Kristianstad spenderade jag troget min månadspeng under åttio- och nittiotalet. Men om den lilla rosenkvartsen vid kudden gav mig bättre kontakt med mitt inre barn eller om jag blev mer förändringsbenägen av min bergkristall står skrivet i stjärnorna. Odiskutabelt var kristallernas skönhet.  Det tyckte också den nioåriga Sia Åkerlund. En Fluorit och en Månsten blev hennes första, införskaffade på butik Lejonhjärta i Stockholm.

En gemmologs utbildning

Det finns två välrenommerade utbildningsvägar för den som vill bli gemmolog. The Gemmological Association of Great Britain (också kallad Gem-A) är världens äldsta utbildningsinstitut inom ädelstens- och smyckesutbildning. Redan 1908 tillhandahöll Gem-A den första kursen i ädelstenar som riktade sig till den brittiska smyckeshandeln. Idag ges utbildningen både vid ackrediterade fysiska lärosäten över hela världen eller som distanskurs online. För att få sin examen måste man klara både en teoretisk del och praktiska prov.

Något senare, 1931, grundades den amerikanska motsvarigheten, Gemological Institute of America: GIA, i ett liknande syfte det vill säga att professionalisera branschen samt utbilda och upplysa allmänheten inom ädelstenar och smycken. Idag är GIA även ett välrenommerat forskningscentrum med laboratorier och utrustning i framkant.

GIAs utbildningsupplägg liknar Gem-A:s med möjlighet till studier vid campus eller distansstudier med fysiska prov.  Efter avlagd examen är auktionshus, pantbanker, smyckesförsäljare och ädelstenshandlare tänkbara arbetsgivare.

Man blir aldrig fullärd, det kommer hela tiden ny forskning, nya rön

För säkerhetsskull har Sia Åkerlund gått båda utbildningarna. Och en lång rad andra. Det tycks som att hon inte får nog.
– Man blir aldrig fullärd, det kommer hela tiden ny forskning, nya rön. Det gäller att hålla sig uppdaterad men sen älskar jag också att plugga, säger hon och sträcker sig efter vattenkaraffen som servitören har ställt fram på vårt bord.
På högerhanden sitter en silverring som föreställer en mun. Mörkröd emalj täcker läpparna. Ringen kommer från kollektionen Hot Lips av Solange Azagury-Partridge och togs fram i samband med Världsaidsdagen 2007. Sia noterar min avundsjuka blick. Solange Azagury-Partridge är en favorit hos undertecknad sedan jag såg tv-serien All that glitters.

– Vill du prova? Hon räcker mig ringen. Jag trär på den på långfingret. Genast känner jag mig glamourös. Jag strålar mot Sia som nickar bekräftande.

Vilka ädelstenar tycker du mest om?

– Dermantoidgranater från Uralbergen, Krysopras – jag älskar grönt som du hör – och Padparadschasafir. En riktigt blå safir från Kashmir är också otroligt fint. Och den djupröda färgen hos en burmesisk Pigeon Blood-rubin. Man kan inte sluta titta, säger Sia med rösten full av förundran.

Med tiden har hennes smak utvecklats. Idag tycker hon att spännande inneslutningar är roligare än det så kallat perfekta och att det är lite tråkigt när allt ser likadant ut. Gammalslipade diamanter har till exempel en charm som de industrislipade saknar. Lite snett och vint gör det bara mer unikt.

Varför behövs gemmologer?
– Vår viktigaste uppgift är att identifiera och värdera ädelstenar och att skilja syntetiska stenar från naturliga. Och att göra det på ett förtroendeskapande sätt så att de som anlitar oss känner sig trygga med att vi gör en oberoende bedömning av stenen. Med den stora produktionen av syntetiskt framställda färgstenar och framförallt diamanter är vår kunskap viktigare än någonsin. Vi har också en roll i att sprida den kunskapen både till bransch och allmänhet. Utbilda och förklara skillnaderna så att ingen betalar massa pengar för ett smycke med en syntetisk sten i tron att det är en naturlig och sedan känner sig lurad. Vi är en förtroendebransch.

Att hitta sin flock

Efter en lång karriär inom värdering och försäljning av smycken, bland annat på Pantbanken Sverige och Bukowskis, krävs det nuförtiden mer för att det ska bränna till. Men än kan det ske. En svaghet för antika smycken och verk av mästare från artonhundratal och tidigt nittonhundratal som René Lalique får pulsen att gå upp. Det gör den också av nutida smyckesartister som Wallace Chan från Kina. För ett tag sedan höll hon i en collier som Marie Antoniette burit.

Hur upptäckte du gemmologi?
– Efter en vända i London som flygvärdinna på British Airways började jag jobba med mode på NK. Då blev jag erbjuden en roll på NK Details som sålde smycken. I den vevan ville jag lära mig mer om diamanter och färgädelstenar. Guldsmeden Björn Carlsson gav en helgkurs i gemmologi för guldsmeder. Den gick jag. Björn satt i styrelsen för Sveriges Gemmologiska Riksförening och sammanförde mig med Carolina Tüür, en mycket duktig gemmolog som idag driver Jewellery Escape tillsammans med en annan duktig gemmolog, Victoria Astudillo.
Idag är dom goda vänner alla tre.

Låter som att det finns många duktiga och – trevliga – gemmologer?
– Det är faktiskt en väldigt trevlig bransch. Man träffar så många härliga människor. Alla är hjälpsamma och vill dela med sig av sin kunskap.

Vad hoppas du på inför framtiden för smyckesbranschens del?
 – Att svenskar vågar vara lite friare och mer individuella i sina val och handla med hjärtat. Vi ser sedan ett bra tag att kvinnor i mycket högre grad köper smycken till sig själva, det är en trevlig utveckling. Sen hoppas jag att våra svenska guldsmeder fortsätter skapa efter eget huvud och ta ut svängarna, det gillar jag.

En gyllene cirkel är sluten

Sveriges Gemmologiska Riksförening har anordnat utbildningar och föreläsningar för sina drygt 250 medlemmar i över 70 år. Idag är Sia Åkerlund föreningens vice ordförande och klubbmästare. För att bli medlem krävs att man har två så kallade faddrar som går i god för en.
– Vi håller på med dyra varor. Det är bra att ha lite koll säger Sia krasst.

Bland allmänheten har intresset för gemmologi växt men också intresset för smycken generellt.
– För tjugo år sedan köpte man vigselringar och sen inget mer. Idag är man är öppen för färgstenar på ett annat sätt än tidigare. Yngre generationer är mer medvetna, de frågar mer och ställer större krav på att man ska kunna svara.

Vilka utmaningar ser du hos guldsmederna idag?
– Att våga ta betalt för sitt arbete. Eftersom det är svårt att värdera sitt eget skapande blir man lite för försiktig i prissättningen mot kund för att inte skrämma bort någon. Men i slutändan är det ju exklusiva föremål. Det kostar.

Finns det någon ädelsten du inte gillar?
– Syntetiska spineller.

Så om jag säger syntetisk spinell slipad som en julgran, vad säger du då?
– Nej tack.

Men om jag säger drömsten?
Sia Åkerlunds ögon glittrar. I kassaskåpet på hennes arbetsplats ligger en gammalslipad diamant om drygt 2.50 carat och väntar på att plockas fram 2024 då hon och maken firar tjugoårig bröllopsdag.
– Den har en stor trigon på ena sidan. Trigoner är ganska ovanliga i den storleken, man ser dem oftare på själva rondisten och då är de sällan fullständiga trianglar utan mer som delar av trianglar. Många misstar dem för nagg.

Många ja, men inte en skicklig gemmolog.