Hon är tjejen från Göteborg som alltid längtade till landet. Som stadsbarn drogs hon till skog och natur, att plocka blommor och att studera lövens ådringar. Idag beskriver hon sig själv som ”en vetgirig och ambitiös människa som också är väldigt bohemiskt lagd”.

Uppvuxen i en konstnärsfamilj med konstnärer, skådespelare och musiker föll det alltid naturligt för Linn att främja sina kreativa sidor. Utöver guldsmidet och smyckesdesign dansar hon Tribal Fusion Bellydance, målar, sjunger, skriver musik – och spelar lite harpa. Att smycken och guldsmide skulle bli huvudfokus insåg hon redan som nybliven 13-åring, när hon såg premiären av Sagan om ringen.

– Jag blev helt bländad av skönheten i alvernas vackra smycken och fylldes av en längtan efter att skapa något lika vackert. I en artikel läste jag att smyckena var skapade av Ny zeeländska Jasmine Watson, och hon blev då en stor idol, berättar hon.

Drömmen om att skapa smycken till film fick gro och efter gymnasiet läste Linn vid Nääs Hantverk & Designs tvååriga Silversmide och Smyckedesignutbildning (som tyvärr inte längre finns). Här gavs hon möjligheten att experimentera fram sitt formspråk.

– Efter utbildningen var jag lite villrådig. Jag ville ju jobba med smycken som rekvisita för film, men det är ett otroligt smalt område.

Efter ett tags funderande sökte hon till Lärcenter Falköping och deras guldsmedsutbildning.

– Jag var faktiskt lite skeptisk till om jag skulle trivas, då jag upplevde guldsmedsfacket som snävt med mycket regler för hur smycken skulle och fick se ut. Men jag ville lära mig mer – min kunskapstörst drev mig. Och det är jag väldigt glad för. Det visade sig att jag trivdes alldeles utmärkt med guldsmidet och att reglerna fanns där för att finslipa tekniken!

Kunskapstörsten stannade inte där. Så Linn sökte sig vidare till Hantverkslärling i Leksand, som förmedlar lärlingsplatser, och gick som lärling i två år hos guldsmed Lars Gustafsson på Ateljé Lars G i Göteborg.

– Det visade sig att vi bodde grannar och att hans verkstad låg alldeles runt hörnet! Verkligen som om det var ödet. Hos Lars lärde jag mig mycket teknik och hur man arbetar med precision och exakthet. Det visade sig att vi trivdes ypperligt bra ihop så efter lärlingstiden blev jag erbjuden att dela lokal. Efter mycket om och men startade jag tillslut eget, och lever nu med Lars som är min sambo.

Nu när du har fått smälta vinsten ett tag, hur känns det att ha vunnit Årets Guldkorn?

– Fantastiskt! Och jätteskönt att få ett erkännande från branschen. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval, med det är ett stort beslut och ett risktagande att satsa på ett konsthantverksyrke och starta egen firma. Någonstans måste man tro på sig själv – men det är såklart en lättnad och en seger när man får bekräftelse utifrån på att det man gör är bra och av god kvalitet. Speciellt när jag vet att min stil ligger ganska långt ifrån det stilrena och enkla som ofta förknippas med god design.

– Så jag trodde på mig själv, jag var nöjd med min idé och visste att jag lagt ner mycket tid och arbete i örhängena. Men de andras bidrag var otroligt häftiga och jag hade ingen aning om vad juryn letade efter.

Vad innebär vinsten för dig?

– Förutom en boost för självförtroendet, innebär vinsten en ekonomisk lättnad i och med vinstsumman. Vinsten är ju dessutom jättebra marknadsföring för mitt företag, det är fler som får upp ögonen för det jag gör och vill anlita mig. Det skapar ett gott renommé som är helt ovärderligt.

Hur hittade du inspiration till temat ”förändring”?

– När jag läste att temat var förändring, fick jag ganska snabbt upp en bild i huvudet som jag skissade ner. Årstidernas förändring var det som först dök upp, men jag tänkte att det kanske var en lite för enkel association så jag la skissen åt sidan. Efter att ha försökt tänka ut andra sätt att gestalta förändring, kände jag ändå att det var den idé som jag gillade mest. Så jag tog fram den gamla skissen, finslipade den lite och skickade in den.

Stötte du på några utmaningar under tillverkningen? 

– Allt gick smidigt tills slutet när det var dags att emaljera och jag insåg att jag var lite sent ute. Emaljen jag använde (Ceramit) ger bäst resultat då den får härda långsamt i rumstemperatur, men jag hade inte tid att vänta. Som tur var fick jag hjälp av Lars med att bygga en emaljugn av en lampa och en gammal konservburk!

Vad händer i företaget framöver? 

Nu är jag igång med att ta fram skissförslag på vigselringar, jag har ett urläckert projekt på gång där jag tar fram ett helt smyckeset med smaragder till en kund, och jag håller på och vidareutvecklar mitt vinnande bidrag till en liten kollektion. Såhär inför vintern spinner jag vidare kring snöflingorna, och de skall förhoppningsvis finnas till försäljning hos Börjessons Guld och Konsthandel i Göteborg.

Smycken av Linn: