Ett husdjur, ett hus – eller kanske till och med en hel stor gård med tillhörande mark? Ja, förr i tiden hade morgongåvan en avsevärt större betydelse än vad den har idag för att trygga kvinnans framtid – särskilt i det fall mannen gick bort i förtid eller i alla fall innan kvinnan. Förr i tiden tillhörde de ovan uppräknade gåvorna sådant som utan konstigheter, utifrån ekonomisk situation och klasstillhörighet, kunde överlämnas som morgongåva till den nyblivna äkta hälften dagen efter bröllopet.

Att ge en morgongåva dagen efter bröllopet är en tradition med anor ända från forntiden, och denna sed var faktiskt så sent som till 1920 en lagstadgad rättighet för bruden. På den tiden avgjordes värdet på morgongåvan utifrån samhällsklasstillhörighet, och vanligtvis hade storleken och omfånget på denna redan diskuterats och överenskommits familjerna emellan i och med förlovningen. Intressant kuriosa i sammanhanget är att Riksarkivets äldsta bevarade brev (på svenska) faktiskt råkar vara just ett morgongåvobrev. Det ska ha skrivits 1334 på Viks slott utanför Enköping och bär sigill från inte mindre än fjorton personer, troligen släktingar som varit med och godkänt gåvan.

Morgongåvan kunde också, på den tiden det var brukligt med hemgift, ses som en kompensation för det som bruden i och med giftermålet tog med sig till det gemensamma hemmet. I det fall kvinnan var otrogen gick hon miste om morgongåvan, men om hennes man lämnade henne eller dog fick hon däremot behålla den. Något anmärkningsvärt är att morgongåvan var mannens egendom tills det att han dog och det var först då den övergick i kvinnans ägo i egentlig bemärkelse.

Med tiden har morgongåvan alltså gått från en mer eller mindre obligatorisk gåva präglad av pragmatism till att bli en frivillig romantisk gest, och allas vår vett och etiketts-expert Magdalena Ribbing har uttryckt dessa vägledande rader om hur man ska resonera kring presenten idag:

”Den man som vill ge sin hustru en morgongåva – eller en hustru sin man för den delen – gör det efter eget tycke. Ska det vara en traditionell morgongåva så är ett smycke eller något annat beständiga det mest lämpliga.”