”Galanteri-, bijouteri- och metallvaror”

I Leipzig tillhandahåller man tjänster av olika slag och allehanda produkter redan så tidigt som under tyskt medeltid, närmare bestämt på 1190-talet. Från denna plats rapporterar Guldsmedspostens utsände den 3 mars 1913 om den stora mässa som man håller i ”Oster Vormesse.

Artikelförfattaren beskriver mässan som en för ”galanteri-, bijouteri- och metallvaror” och att det kommer köpare från nästan alla länder och att det är ett ”rörligt lif”. Författaren är mäkta imponerad av den ”lifaktighet, som knappast kan beskrifvas” och ser att det är en stor tillströmning av människor som kommer dit.

Han beräknar att det kommer 20 000 per dag vilket leder till att tillgången av ”logis” helt enkelt tar slut. Och även om man gör allt för att säkerställa att man har någonstans att sova, och beställer logi flera månader i förväg, blir man ändå utan rum, vilket artikelförfattaren minsann får erfara.

Många på plats

I Leipzig 1913 är mässan så pass stor att man håller till i sex palatsliknande mässhus, där vart och ett rymmer 100-tals utställare. Och ändå får inte alla plats i de stora byggnaderna. I brist på detta använder man sig även av hotell och privata hus ”hvilka äfvenledes i stor utsträckning apteras till utställningslokaler”.

För att kunna göra de inköp som kanske krävs, förutsätter den stora mässan att man har en bra kondition och en stor portion tålamod. Utställarna inom en och samma bransch är nämligen inte samlade i ett och samma mässhus, utan spridda i olika byggnader. Det gör att inköparna blir tvungna att promenera eller fara fram och tillbaka dels för att först inspektera alla varor som ställts ut, dels köpa in det som de ska ha med sig från Leipzigermässan.

För övrigt är året 1913 och mässan hålls under en period då världen saknar internet, utan möjlighet till det stora reklamutbud som vi numera har tillgång till, men med minst lika stort behov av marknadsföring. Under den här tiden får man helt enkelt åka till platsen där allt händer.