Jag möts av ett varmt leende när Carolina Lomfors välkomnar mig till butiken på Stora Nygatan i centrala Malmö. Det är mitt i julruschen och jag besöker butiken innan öppning. Medan Carolina avslutar sin Instagram-uppdatering blickar jag runt bland smyckena som både är unika och ståtliga.

Sedan tolv år tillbaka driver Carolina företaget Guldmakeriet. De senaste sex åren har hon även haft en anställd på plats i verkstaden. Butiken är personlig och inbjudande. Det finns inga överfulla hyllplan med smycken eller montrar med bijouterier och röda prislappar. Här tillverkas det mesta på beställning utifrån kundens önskemål.

Att bli guldsmed var inget som Carolina hade en tanke på att bli. Guldsmedsyrket fanns inte i familjen som hos många andra i branschen, och Carolina visste knappt vad det innebar.

Det var när verkligheten kom ifatt Carolina som 19-åring, då hon och en kompis bestämde sig för att komma fram till vad de skulle göra med sina liv, som svaret nästan skrev sig självt. Med varsitt blankt papper satte de sig ned och skrev listor med plus och minus.

– Jag satte ett likhetstecken längst ner och skrev ”Guldsmed”. Jag har ingen aning om var det kom ifrån, jag visste inte ens att jag var kreativ, skrattar Carolina Lomfors.

Hon bokade då in ett möte med arbetsförmedlingen och när frågan kom om vad hon ville bli när hon blir stor, svarade hon direkt ”guldsmed”. De hjälpte henne då att hitta en praktikplats på en verkstad och här behövde hon sen bara tre veckor för att övertygas om att detta var precis vad hon ville jobba med.

Så Carolina sökte in till guldsmedsprogrammet i Köpenhamn. När examen sedan togs flyttade hon till Göteborg där hon fick anställning som guldsmed. Efter en tid kände hon att Skåne lockade och hon sade då upp sig och flyttade hem.

– Min pappa blev inte helt imponerad och sa ”Du har utbildat dig i fyra år och nu har du inget att göra!”, återberättar Carolina med ett leende.

Pusselbitarna är många i Carolinas liv som tycks ha lagt sig självt för att forma den yrkesväg hon hamnat på och tagit henne dit hon är idag. Att bli egenföretagare och att jobba med egendesignade smycken var nämligen inte heller något hon hade direkta planer på.

– Jag ville ha en anställning och tänkte att jag främst skulle jobba åt andra guldsmeder.

Men ödet ville en annan väg. Redan samma vecka som 26-åriga Carolina flyttade hem dök det upp en annons om en guldsmedja som var till salu. Adressen stavades Stora Nygatan i Malmö.

– Jag ringde då en vän och föreslog att vi skulle starta tillsammans. Min tanke var att vi kunde sitta där och jobba åt andra smeder. Han svarade direkt att läget var för bra för att inte ha en egen butik, så vi bestämde oss för att testa det. Sedan drog han sig ur i sista sekund och eftersom processen var ganska långt gången då, bestämde jag mig för att köra själv, berättar hon.

Efterfrågan på unika smycken rullade in redan från början, och att jobba med reparationer till andra smeder fanns det inte mycket tid för.

– Jag trodde väl inte att jag skulle kunna rodda allt själv. Men jag förstod ganska snabbt att det löser sig och erfarenhet det får man, så länge man tror på sig själv och vågar.

Allt rullade sedan på bra, Carolina jobbade hårt under flera år och butiken etablerade sig. Hon började även allt mer hitta sitt eget uttryck. Sedan, för 2 år sedan, fick hon möjlighet att ta över grannlokalen och då såg hon sin chans att sätta sin prägel från grunden. Hon flyttade då över verkstad och butik till granndörren, och fick utrymme att inreda butiken så att den speglar hennes design och personlighet.

Helheten är viktig

Carolina tänker noga igenom allt från inredning, bemötande, sociala medier – och inte minst smyckena. Allt ska spegla hennes personliga design. Carolina har också några kriterier som hon inte tummar på, till exempel att ingenting som säljs i hennes butik ska vara syntetiskt.

– Det finns så många färgglada ädelstenar som inte kostar så mycket, så jag säljer hellre det än en cubic zirkonia till min kund, säger hon.

Även om hon är väldigt noggrann i sitt jobb, behöver inte smyckena vara perfekta i bemärkelsen att de ska ha en felfri yta eller ha ädelstenar utan inneslutningar – tvärtom.

– Jag vill inte att det ska se maskingjort ut och jag gillar kontraster i smycken, berättar hon.

Carolina jobbar även mycket med omarbetningar till kunder, vilket är något som både hon och kunden uppskattar. Här kan kunden också känna sig trygg med att arvegodset återanvänds eftersom hon smälter ner guldet själv.

– Vet kunden att det är farmors gamla ringar så blir smycket ännu mer speciellt. Det är alltid kul att kunna erbjuda dem det, säger Carolina.

När jag frågar vad hon tycker är roligast med sitt jobb funderar hon lite, ler sedan och svarar:

– När en kund kommer in och säger ”jag har inte en aning om vad jag är ute efter” och sedan går härifrån och säger ”det var precis det här jag ville ha, men jag visste inte själv om det”. Det är roligt att läsa in kunden och sen överföra det i ett smycke.

En annorlunda uppväxt, som kommit att prägla mycket av den Carolina är idag, kryper fram i hennes berättande. Sina första åtta år spenderade hon i Kuwait, eftersom hennes pappa fick jobb där.

– Nu i efterhand kan jag ju se att det format mig. Det var verkligen en kontrast att flytta till Sverige och leva livet här. Jag kände mig aldrig riktigt hemma, som en främling i mitt eget land.

Hon började skolan redan som 3,5-åring. Det gjorde att hon var långt före sina klasskamrater när hon som åttaåring bytte till skola i Sverige. Utöver att hon redan kunde svenska och engelska flytande, lärde hon sig dessutom både franska och arabiska.

– Det blev en stor skillnad. När jag kom till Sverige kunde jag redan allt som mina klasskamrater lärde sig. Det gjorde tyvärr att jag mest satt och rullade tummarna de första åren i svensk skola. I sjuan sprang sen mina klasskamrater om mig, men då hade jag inte längre varken intresse eller vana av att plugga.

Hon ser också hur åren i Kuwait lade en grund till intresset för smycken:

– Jag minns hur mamma tog med oss till Gold Souken, och alla dessa glittrande guldsmycken i överflöd. Det var väl där intresset föddes.

Idag utvecklas Carolina genom nya projekt. Det kan vara kundkvällar med inbjudna gäster eller nya samarbetsformer. Hon var med i Designforums senaste utställning 2015, och bidraget som passande nog fick namnet ”En guldsmed har landat” är en fantastisk ring i 18k rödguld med en stor citronkvarts och briljanter. Men det största projektet de senaste åren har varit Falsterbo Horse Show. Här har Guldmakeriet sålt sina smycken de tre senaste somrarna. Med hela 64 000 besökare är det helt klart en bra exponeringsmöjlighet.

– Falsterbo Horse Show har ett galleri där man hittar fyra konstnärer och mig.

Min direkta respons blir förstås att fråga om inte hon också är en konstnär.

– Nej. Jag ser inte mig själv som en konstnär, jag ser mig som en hantverkare, svarar hon.

Smyckena som hon säljer på Falsterbo Horse show är främst hästsmycken, vilket blev en ny designutmaning för Carolina.

– Det har varit jättekul att tillverka smycken i hästtema. Plötsligt kändes det självklart att tillverka ett armband i form av en sadel, säger hon och ler. Det föder ju också nya idéer när man tvingas att utveckla sitt formspråk och rita nya typer av smycken.

Vid en anblick av Carolinas unika smycken känns det för mig självklart att hon ska vara just guldsmed. Likaså när hon med stor passion och glädje berättar om hur hon hamnat där hon är idag och hur vägen hit tycks ha pusslats ihop av sig självt. Samtidigt har Carolina genomgående en väldigt ödmjuk ton, för henne handlar det inte om att vara bäst eller sälja mest utan om en tacksamhet att få jobba med det hon brinner för.