Svaret, alltså på frågan om vem som ligger bakom nämnda verk, är rysk-finska Alma Pihl och undertecknad kan erkänna sin bristande kunskap. Men guldsmeden Stig Granlund menar att jag ingalunda är ensam om att inte kunna svara på frågan om denna juvelerare – tvärtom – och att det är just det som är problemet.

– Kunskapen om vår konstart är så låg att det är skrämmande. Man kan ju jämföra med att ingen tvekar på svaret om vem det var som målade Mona Lisa, menar han.

Smyckenas Oscarsgala

Stig Granlund räknas till en av landets mest skickliga smeder och smyckeskonstnärer och utöver att vara ständigt aktuell som sig själv är han nu engagerad i formgivartävlingen och utställningen Designforum. 27 kandidater har nu blivit uttagna och Stig menar att det är svårt att se något gemensamt uttryck i de inkomna verken. Vad som däremot förenar dem är att de alla är skapade utan kommersiellt intresse. Stig Granlund beskriver Designforum som ett smyckenas Oscarsgala och syftet med tävlingen är att höja kunskapen, kompetensen och intresset för det genuina guld- och silversmidet. Att lyfta fram svensk smyckesformgivning som konstnärlig uttrycksform.

’’Lyft fram svensk smyckesformgivning’’

I den kombinerade ateljén och butiken, ett bokstavligt stenkast från Stureplan, håller Stig Granlund till. Mest sitter han vid arbetsbänken men titt som tätt tar han en paus från filandet för att ta emot de kunder som kommer in i butiken. Det är poleringar, korrigeringar och vigselringsbeställningar och på tal om vigselringar menar Stig att det finns mycket övrigt att önska av rådande vigselringsmode, som han anser är för likriktat. Kort sagt att vi sneglar för mycket mot USA, i stället för att vidga våra vyer och söka inspiration från juvelerarkonstens Mecka, Place Vendôme i Paris, och de legendariska smyckesfirmor som finns där.

– Man hävdar att man vill ha individuella och personliga ringar men så beställer man enkla enstensingar med inspiration från någon bild man har hittat på nätet, vilket för en formgivare är ungefär en lika stor utmaning som det är för stjärnkocken Mathias Dahlgren att koka potatis. Men det perfekta smycket för varje människa finns och det är vi smeder som ska skapa det.

Är kritisk

Stig Granlund ställer sig kritisk mot rådande konsumtionskultur där masskonsumtion och ”slit, släng och köp nytt” är rådande lag i stället för att lägga lite mer pengar på riktigt hantverk. Som sina förebilder håller han representanterna för 1800-talets engelska Arts and crafts-rörelse, med William Morris (kanske mest känd för sina tapet- och tygmönster) i spetsen.

– De predikade att arbetet ska vara lustfyllt, inte en plåga eller ett straff, och motsatte sig de ojämlika och slavliknande förhållanden som rådde inom många industrier under 1800-talets slut. Och liknande förhållanden råder ju på många håll idag och varumärkeshetsen driver på, menar han.

’’Materiel kan återvinnas i oändlighet’’

Stig Granlund är inne på William Morris spår om att lösningen på dessa ojämlika förhållanden stavas medveten konsumtion och han pratar engagerat om att vi konsumenter borde fokusera på att gynna det lokalproducerade i stället för sådant som är producerat i låglöneländer på andra sidan jordklotet. Men i nästa stund inflikar han att det förstås kan tyckas paradoxalt med dessa åsikter när han sitter i sin ateljé på Östermalm och skapar guldsmycken, som ju måste sägas tillhöra varukategorin lyxkonsumtion.

– Men det är ju smycken som kan ärvas i generationer och vars materiel kan återvinnas i oändlighet.

Åter till strävan efter att höja smedernas status. Kanske, menar Stig Granlund, kan branschen vandra samma väg som tatuerarbranschen, som har genomgått ett rejält lyft de senaste åren.

– För tio år sedan var det många som tatuerade in triviala motiv som ”mamma” på överarmen men tatueringens status har höjts och ”vanliga människor” låter numera högklassiga konstverk pryda deras kroppar.