En stark fascination för guld, ädelstenar och orientens estetik så som sagoskatten ”Tusen och en natt”. Ända sedan barnsben har Kristina Johansson, guldsmed och nytillträdd ordförande för Guldsmedsmästarnas riksförbund, dragits till det storslagna och överdådiga, långt bortom det plottriga, som hon själv uttrycker det. Bland hennes mest uppmärksammade smycken finns halsbandet som har lånat sitt namn från tidigare nämnda sagosamling, ”Tusen och en natt”, som utgörs utav 40 tunna länkar i regnbågens alla färger med vardera 24 små diamanter infattade. Kristina beskriver själv sin estetik som ett kanske något motsägelsefullt möte mellan sparsmakad funkis och överdåd. Maxat och lite ”utfreakat” men inom strama tyglar – skulle man kunna koka ner det till.

– Det tråkigaste jag vet är plottriga saker, konfektion och Bismarcklänkar. Sådana klarar jag inte av ens titta på numera men de är roliga att göra, säger hon och skrattar.

En slump

Att Kristina kom in på guldsmedsspåret var till stor del en slump.

– Pappa var grafiker så det konstnärliga gick väl i arv – jag har alltid varit konstnärligt lagd. Och efter att ha läst ekonomi på gymnasiet ville jag göra något kreativt så jag började kika på olika yrken. Eftersom jag älskade smycken och alltid hade varit fascinerad av orientens estetik fastnade jag för guldsmide och i slutet av 70-talet började jag på utbildningen på nuvarande HDK i Göteborg.

Parallellt med utbildningen gick Kristina Johansson som lärling hos en smed och till en början slogs hon av hur tungt yrket var.

– Det var skitigt och slitigt, varenda tråd skulle dras och bankas ut för hand. Men eftersom jag är lite av en nörd till min läggning var det inga problem, och det blev roligare och roligare för varje dag.

Kristina upptäckte snart att det roligaste var att ta hand om kunder och att göra kundbeställningar, och efter utbildningen blev hon anställd i butiken för att sedan starta eget under etiketten KJ design. Numera har hon en fast och trygg kundbas och en nyckel till denna framgång har varit att varje år bjuda in ett hundratal presumtiva kunder på visning av sina smycken.

– Jag skulle säga att 75 procent av dem jag har bjudit in på sikt har blivit kunder, och återkommande sådana. Man får en fin kontakt, och det där ger ju ringar på vattnet.

Kristina Johansson blev alltså vald till ordförande för GR, Guldsmedsmästarnas riksförbund, och nu har hon avverkat sitt första sammanträde. Att vara kvinna i en, i alla fall rent historiskt, mansdominerad bransch har hon inte upplevt som något problem, sånär som på några trångsynta kunder som har kläckt ur sig dråpliga kommentarer i stil med: ”men du kan väl inte vara guldsmed?”.

– Men jag har alltid fått bra stöttning av mina chefer, berättar hon.

Nivån måste höjas

Mycket vatten har nu också hunnit rinna under broarna och nu höjer väl ingen längre på ögonbrynet om en guldsmed råkar vara något annat än man. Könsfördelningen på utbildningarna har till och med vägt över åt andra hållet och inte alltför sällan är det nu endast en elev av tolv som är kille – vilket har blivit något av en ny utmaning för dem som eftersträvar jämn könsfördelning inom guldsmedernas skrå.

Kristina Johansson anser att nivån på utbildningarna måste höjas och det bör införas mer prestationsmätande instrument, så som olika typer av prov, för att utbildningarna ska kunna utvärderas och liksom locka till sig duktiga elever.

– Sedan finns det ett annat problem, i Stockholm är det många unga nyexaminerade smeder som etablerar sig medan medelåldern på smeder i Västsverige har stigit, nu är den på över 60 år och det sker i princip inga nyetableraringar. Och frågan är vad som händer med hantverket och yrkets fortlevnad?

Som ordförande i GR vill Kristina Johansson också jobba för att stärka GR:s varumärke liksom att göra GR känt på bred front.

– Smederna som är medlemmar är ju invalda, auktoriserade och skickliga hantverkare, det måste vi bli bättre på att förmedla till allmänheten. För att ta ett exempel är ju en Rolls Royce något som allmänt associeras med kvalitet – detsamma ska gälla för GR.