Så blev Bolin

Det är med nostalgiskt förväntansfulla steg jag styr kosan mot Bukowskis visning inför vårens kvalitetsauktion. Förväntansfull för att jag vet att jag kommer att få se exceptionella juveler och nostalgisk inför temaauktionen ”W.A. Bolin Collection”, med silverföremål och smycken skapade av hovjuvelerarfirman W.A. Bolin.

När jag en gång började skriva om smycken, var W.A Bolin en given plats för kunskapsinhämtning. Utöver butik och egen verkstad var han länge ledande inom smyckeauktioner i Nordeuropa. För att vara mer exakt, de var pionjärer i Skandinavien. Den första hölls 1966. Resultatet då blev klent men redan året därpå gick det bättre och bättre.

För några år sedan stängde dock butiken vid Stureplan i Stockholm och auktions – verksamheten lades ned. Christian Bolin, som är 6:e generationen i juvelerarfamiljen Bolin, driver nu verksamheten vidare, med fokus på egen tillverkning.

W.A Bolin räknas som en av världens äldsta juvelerarfamiljer. Rötterna går så långt tillbaka i tiden som 1791 då den sachsiske juveleraren Andreas Roempler grundade sin firma i Sankt Petersburg. Släkten Bolin kommer in i bilden 1833.

Carl Edvard Bolin hade sökt sig till den nya världsmetropolen för att hitta en försörjning då fadern hade gått under i ett skeppsbrott och familjens förmögenhet gick förlorad. Carl Edvard fick anställning som bokhållare hos Roempler och blev så småningom delägare i firman. Fler släktingar anslöt och så småningom föds juvelerarhuset W.A. Bolin som sedermera blir hovjuvelerare åt den ryska tsaren.

Vid den ryska revolutionens utbrott förlorar familjen Bolins sina tillgångar i Ryssland, men hade några år tidigare fört över en del tillgångar till Sverige. 1916 öppnade familjen en ny juvelsalong i Stockholm. W.A. Bolin utnämndes också omgående till hovjuvelerare.

Tiaor och brocher

Jag är inte den som faller i trans över att kungligheter bär fantastiska smycken – det gör jag däremot när jag tänker på kreativiteten och hantverksskickligheten som ligger bakom.  Den där överdådiga lyxen kan man definitivt hysa betänklighet emot men – den möjliggjorde extraordinära smycken. Och familjen Bolin lyckades väl med att fylla sitt juvelhus med kunskap, konstnärsskap och skickligt hantverk, något som resulterade i vidunderliga smycken.

De maffiga tiarorna väcker så klart uppmärksamhet. Jag tänker exempelvis på en bild av den sista tsarinnan, Alexandra Feodorovna, från 1902 där hon bär en magnifik tiara av Bolin samt även den berömda ”Vladimir Tiara” med pärlor infattade så att de hänger fritt som nu finns i det brittiska kungahuset. Men de delikata broscher som var med på Bukowskis temaauktion är minst lika spektakulära – om än i mindre format. Jag hade gärna lagt beslag på blombroschen signerad Sofia Schwan, i 14K guld med gammal och rosenslipade diamanter samt pärlor. En synnerligen levande blomranka, enkel och sirlig på samma gång.

Cecilia Andrén, ansvarig för smyckeavdelningen på Bukowskis, berättar att Sofia var en av många kvinnor som var verksamma i den ryska juvelerarbranschen. Hon ärvde sin chefsposition efter sin make Robert Schwan som var verkmästare åt Bolin fram till sin sitt frånfälle 1895. Under Sofia Schwans ledning tillverkade Bolin några av de främsta smyckena i tsarfamiljens omfattande samling.

– Det är närmast svindlande att arbeta med Robert Schwans broscher – att få komma nära och vrida och vända på dem. Men, allra mest underbar är nog Sofia Schwans brosch som jag tycker närmast är magnetisk.

Magnetisk… Önskar så att jag kommit på den beskrivingen själv. Broschen hypnotiserade mig.

Ulla Tillander-Godenhielm, finlandssvensk konsthistoriker och juvelexpert med Ryssland som specialområde, var på plats under Bukowskis visning. Även hon  lyfte fram Schwans broscher.

— Jag provade broschen med den skimrande pärlan och diamanterna. Den är lättburen, klädsam både på en blazer och klänning, otroligt användbar. Jag tycker också mycket om den lilla broschen i form av en enkel blomma med tre kronblad i turkos och ett kronblad i form av en diamant, också den så användbar och dekorativ.

Ulla påminde  också om att smycken blir mer spännande då man läser in sig på vem hantverkaren var.

Faberge och Bolin – hovets favoriter

Vi backar tillbaka i historien. Andra hälften av 1800-talet är Bolins storhetstid. Verksamheten i de exklusiva butikslokalerna i flera etage på Bolshaya Morskay 10 i S:t Petersburg blomstrar och vid den första världsutställningen för industri och konsthantverk i London 1851 blir Bolins även  internationellt uppmärksammade.

Flera av de ryska juvelerarhusen var tämligen nyetablerade i jämförelse med de franska och nivån, i framför allt Bolins arbeten, väckte därför överraskning. Mottagandet var sensationellt. I Christopher Hobhouses bok ”1851 and the Crystal Place” kan man bland annat läsa: ”..de ryska juvelerna Bolin var de bästa på utställningen, både i design och kvalitet…”.

Innan jag går vidare måste Fabergé nämnas. Både Fabergé och Bolin stod i en klass för sig och båda var tsarens hovjuvelerare. Men medan Bolins styrka låg i de magnifika ädelstenarna i juvelsmycken med skickligt gjorda infattningar tillverkade Fabergé framförallt konstfulla föremål (bland annat de berömda äggen). Vad jag förstår var de två egentligen inte konkurrenter.

Vem var Barbo Littmark?

Det finns mycket att skriva om W.A Bolins juveler och jag har inte ens nämnt de fina silverarbetena, men det får bli en annan artikel (håll utkik). Vi gör istället ett hopp till modern tid – och Barbros broscher. Från början av 1940-talet till 1983 var Barbro Littmark Hovjuvelerare W.A Bolins huvudsakliga formgivare. Hennes juvelsarbeten kännetecknas oftast av skulpturala former med kraftfulla färgstenar men under en period gjorde hon även broscher i form av helt naturtrogna flätade blomsterkorgar av guld, fattade med diamanter, färgstenar som rubiner och safirer samt emaljerade blad. Hennes arbeten i silver är också välkända.

Jag tänker på något som både Cecilia och Ulla sade: Att det första en juvelexpert gör när det undersöker ett smycke, är att kolla baksidan. Är den lika fin som framsidan, ja, då är det kvalitet. Som Sofias och Barbros broscher.

Till sist några lästips:

” Smycken & Silver – för tsarer, drottningar och andra, W.A. Bolin 200 år” av Magdalena Ribbing.

”Jewels from Imperial St. Petersburg” av Ulla Tillander-Godenhielm

”Hovjuvelerarens barn – En berättelse om en släkt i skuggan av tre diktaturer”.

Här skildrar radioprofilen Gunnar Bolin sin släkts levnadsöden mot fonden av 1900-talets stora katastrofer: ryska revolutionen samt första och andra världskriget. Läsvärd!

Källor

W.A Bolin, Magadalena Ribbing och Bukowskis