En kristall är ett fast material med en inre ordnad struktur. Men det är inte alltid kristallklart vad det innebär. Ordet kristall kommer ursprungligen från grekiskan och betyder klar is. Det är kanske inte så konstigt att man tyckte just det. För hos gemene man innebär begreppet kristall inte det samma som dess kemiska beteckning. Ta kristallglas som exempel. Det är inte alls gjorda av kristall. Men vår uppfattning kring att kristall är något genomskinligt har gjort att beteckningen används lite hipp som happ.

Olika kristallformer

För mineral är kristallstrukturen den absolut viktigaste egenskapen. Som bekant definieras en kristall utifrån sin fasta och ordnade inre struktur. Det är enkelt sagt atomer som håller sig i symmetriska mönster. Det kemiska begreppet för detta kallas för kristallin struktur. Ordning och reda så att säga.

Men de här ordnade strukturerna behöver nödvändigtvis inte forma hela kristallen. Kristallin mineral kan bestå av en kristall eller flera i grupp. När de delar upp sig i grupper kan varje grupp skilja sig åt, men gruppen i sig visar fortfarande på ett identiskt mönster. Detta kallas för polykristallinska mineral. Polykristallinksa mineral består därför av många och ofta små kristaller.

’’Kristallformen, även kallat habitus, hos ett mineral definieras alltså av den inre strukturen’’

Sen finns det såklart rebeller. De amorfa kristallerna faller inte in i någon ordnad struktur. Ren anarki råder på atomnivå och ordningen är helt slumpmässig.

Kristallformen som bildas, även kallat habitus, hos ett mineral definieras alltså av den inre strukturen hos kristallen. Habitus kan vara allt från prismaformade och pyramidformade till mer amorfa oregelbundna massformer.

Kristallsystem

Det finns totalt sju olika kristallsystem som varje mineral kan delas in. Vilken kategori diverse kristall hör till bestäms utifrån dess symmetriaxlar. Det vill säga hur kristallen kan vridas men ändå uppvisa samma form. Precis som en tärning. Sen mäts det även hur många gånger samma form syns i en 360 graders vridning runt själva axeln. Detta blir då tvåtaligt, tretaligt och så vidare upp till sextalig.

Kubisk

Kristaller i en kubisk form är såklart de mest symmetriska. De har tre symmetriaxlar som alla är lika långa. Tillsammans bildar de räta vinklar. Genom denna symmetri kan exempelvis kuber, pentagondodekaeder och romboktaedrar formas. Vanliga mineral i denna kategori är diamant och spinell.

Hexagonal och Trigonal

Detta består av en sextalig symmetri, där tre av fyra symmetriaxlar går i ett plan. Den fjärde har istället en annan längd. De trigonala systemet är som namnet antyder tretaliga. De sätts ofta som en underkategori till det Hexagonala systemet. Mineral som räknas inom dessa kategorier är smaragd, akvamarin och beryll.

Monoklin

Här är det tre olika långa axlar som bestämmer symmetrin. Den ena står vinkelrätt mot den punkt där de andra två axlarna skär varandra. Detta skapar en sned vinkel och därmed en sluttande yta. Malakit och azurit är exempel på mineral som hör hemma i denna kategori.

Tetragonal

Dessa mineral bestäms av en fyrtalig symmetriaxel. Ofta har de en rektangulär form med en kvadratisk bas. Den tetragonala formen bildar exempelvis fyrsidiga prismor och åttasidiga pyramider. Mineral som tillhör denna grupp är zikron och wulfenit.

Ortorombisk

Här är det minst tre tvåtaliga axlar som skär varandra i räta vinklar. Vanliga former i detta system är rombiska prismor och rombiska dubbelpyramider. Topas och peridot är exempel på mineral som tillhör denna kategori.

Triklin

De här kristallerna har ingen ordnad symmetriaxel. Det blir därmed de kristaller som är minst symmetriska. Mineral som räknas hit är bland annat turkos, amazonit och labradorit.

Ädelstenskola

Detta var del tre i Aurumforums Ädelstenskola. Läs gärna del ett – Vad räknas som en ädelsten? , och missa inte den spännande uppföljningen nästa vecka!