Ädelstenen som förtrollat människor sedan forntiden

Månsten är en varietet av fältspaltmineralet ortoklas. Andra fältspaltsvarianter som betraktas som ädelstenar är bland annat amazonit och labradorit. Månstenen är en populär ädelsten som använts i smyckeskapande under tusentals år.

Armband från Madstone med månstenar och diamanter.

Hur får månstenen sitt speciella skimmer?

Det är ett ljusbrytningsfenomen som ger månstenen dess karaktäristiska, blåtonade skimmer. Ortoklas består av kaliumaluminiumsilikat och bildas vid höga temperaturer. Vid dessa temperaturer är mineralet blandat med natriumaluminiumsilikat, eller albit, som separeras när temperaturen sjunker. De lägger sig då i tunna lager som skapar en ljusreflekterande effekt.

Ring från Ole Lynggaard Copenhagen i 18K roséguld med mjölkig, vit månsten och diamanter.

Man in the moon

Månsten har använts i smycken i tusentals år och av forntida civilisationer. I flera kulturer har man trott att stenen består av fruset eller stelnat månsken. De antika romarna och grekerna associerade också stenen till deras mångudar. Därför är det kanske inte så konstigt att ett ”månansikte” är ett populärt motiv i många månstensmycken.

Örhängen och ring i 18K guld med persikofärgad månsten och diamanter. Från Annamaria Cammilli.

Färglös eller färgglad?

Månstenar kommer i både halvtransparenta och opaka varianter. De mest värdefulla månstenarna är färglösa och glasartade med det karaktäristiska, blåtonade skimret. Andra färger förekommer också, såsom vita, rosa, gröna, och bruna toner. De har dock inte samma värde, men gör sig riktigt fina som färgade ädelstenar i olika smycken.

Månstenar förekommer även i många olika storlekar och vikter där hårdheten ligger på 6 till 6,5. Dock är det svårt att hitta riktigt bra exemplar av större stenar.

Inte endast cabochoner

För att på bästa sätt få fram stenens skimmer brukar månstenar slipas till släta cabochoner. Facetterade slipningar förekommer också och blir allt vanligare, som i exemplet från Katrina Kelly nedan.