Harry har nog härmat Henry Kitcher, en välkänd modell som började bära just ett pärlörhänge i ena örat för några år sedan. Men Henry var inte först. Örhänget var en gåva från mamma som blivit inspirerad av ett portätt av Sir Walter Raleigh (eller Ralegh), upptäcktsresande, poet och drottning Elisabeths favorit (den första, hon som regerade 1558-1603). På porträttet syns han bära en stor pärla i ena örsnibben. Under renässansen sågs nobla män bära just en stor pärla i ena örat, som ett statement. Kanske såg det mindre feminint ut än att bära dem i par. Men stora pärlor är också svåra att matcha. 

Pärlor har alltid varit ett tecken på rikedom

Porträttet av Sir Walter Raleigh, som hänger på National Portrait Gallery i London, visar också att hans klädedräkt är översållad med pärlor. Pärlor har alltid varit ett tecken på rikedom och historiskt sett har de använts av enbart kungligheter och adel. 

Herrsmycken som statussymbol

De många pärlorna tolkas också som en symbol för Raleighs lojalitet till drottningen. Pärlor sågs som en symbol för oskuld, som faktiskt direkt relaterar till  drottning Elisabeth som kallades Jungfrudrottningen. Men de speglar också Raleighs sökande efter rikedomar på den amerikanska kontinenten. Columbus upptäckte pärlfyndigheter längs Venezuelas och Panamas kuster, som under 1600-talet exploaterades och pärlorna exporterades till Europa. Tänk bara på den berömda Peregrina-pärlan.

Tänk bara på den berömda Peregrina-pärlan

Men tillbaka till Henrys och Harrys pärlor. Pärlor ses visserligen i  manschettknappar och slipsnålar idag, men pärlörhängen? Harry har även setts med pärlhalsband, liksom modedesignern Giambattista Valli (elegant kombinerat med en diamantcollier för övrigt).  Härförleden passerade jag också en ung man i Stockholm, klädd i kostym och smyckad med två smala tennisarmband  – en på var handled. Synnerligen elegant.

Ser vi en ny smyckestil för män?

– Absolut, säger Kareem Rashed, modeskribent och stylist  i New York.

En mjukare trend – med smycken som traditionellt brukar anses vara kvinnliga?

– Generellt  ser vi en förnyelse inom herrmodet, en uppluckring av traditionella koder kopplade till  könet och som nu också reflekteras i hur man använder smycken. Det började med modedesigners som Alessandro Michele hos Gucci och Kim Jones hos Dior som visade en mjukare klädstil. En stil som suddar ut gränserna mellan maskulint och feminint. Vi ser också en ny generation celebriteter, som Harry Styles och Timothée Chalamet, som förespråkar den här nya stilen. Och nu följer alltså smycken efter. Istället för maffiga signetringar och tunga armband, väljer män en nättare silhuett.

Den här typen av smycken är unisex – det handlar bara om hur du stajlar det

Kareem Rashed bär själv mer subtila smycken nu.

– På ett sätt tycker jag också att det nästan är mer maskulint med tunna och lätta smycken.  I stället för maffiga, flashiga smycken är det  subtilt som gäller. Tidigare bar jag själv silvercuffs och flera så kallade cord-armband, men nyligen har jag bytt ut dem mot en mycket tunn guldkedja. Jag bär även flera tunna guldringar på ett finger. Den här typen av smycken är unisex – det handlar bara om hur du stajlar det.

Pärlörhänge gör come-back

Celebriteter påverkar oss definitivt, menar Herve Seeuws på PR-byrån Monsieur PR.

– Det är så klart lite mer extremt det vi ser på Röda mattan och på catwalken, men fler och fler män ser smycken som en självklar del av sin look.

Hur ser det då ut på hemmaplan? Anammar våra svenska herrar den nya, mjuka smyckestilen?

Fler och fler män ser smycken som en självklar del av sin look

– Det finns absolut sådana tendenser, främst bland yngre män. Tennisarmband och ringar med stenar börjar kännas ”comme il faut”, säger Anders Samuelsson som driver agenturen Moderna Smycken med märken som Sif Jacobs och Les Georgettes.

Modellen och influencern David Lundin kan tänka sig att bära ett pärlhalsband. Ett litet längre, med små, små pärlor. Lite mer av en kedja. Han påpekar för övrigt något viktigt:

– Trender i all ära, att välja smycken bör väl ändå handla om vad man själv tycker om – och vad man passar i?

Källor: Textile Research Centre samt National Portrait Gallery.