Köpa smycken till sig själv – ingen självklarhet

Men det jag inte är lika stolt över är kommentarerna som jag ofta möter. Efter att en ny person (hittills har denne alltid varit av det kvinnliga könet) fått veta vad jag jobbar med. “Åh, jag längtar tills jag får gifta mig och bära en ring” är nog den vanligaste kommentaren jag får från personer under 35. Medan “Åh jag älskar smycken, just nu önskar jag mig det och det smycket av min man” är den vanligaste från personer på andra sidan 35-strecket.

Men det kan även vara mer likt den kommentar jag fick av en kvinna häromdagen, som ändå var lite mer progressiv: “Det är nästan så man blir sugen på att fria så man får en ursäkt att lägga pengar på ringar.” (Viss pluspoäng för detta med tanke på att vi lever i en förlovningsvärld som fortfarande definieras av att det är en man som frågar en kvinna om hon vill spendera resten av sitt liv med honom.)

En idé föddes

Nåväl. Efter att i sex år ha försökt få kvinnor att inse att man inte behöver en man som ursäkt för att få bära vackra smycken startade jag till sist, år sju (som råkar vara i år) en podd. En podd som skulle handla om smycken, för det fanns nämligen ingen sådan på svenska noterade jag efter en snabb sökning i Apple’s poddspelare. Spola fram sex månader och nu, lite beroende på när i tiden du läser detta, ligger där redan 28 avsnitt av Smyckespodden och skvalpar. Hur coolt är det att det nu finns en podd om enbart smycken! (In och sök på Smyckespodden i din poddspelare. Den finns på Spotify med!)

En podd startades

Hursomhelst! När man startar en podd så kanske titeln på det allra första avsnittet är den svåraste att komma på. Vad ska det allra första avsnittet handla om? Men för mig var temat självklart. Det fanns nämligen en fråga som hade legat och skavt hos mig länge. Den brände på podd-tungan och jag var bara tvungen att prata om det i det allra första avsnittet. Jag visste ju nämligen inte vad orsaken till att det inte redan fanns en svensk podd om smycken var. Kanske fanns det inte något intresse hos Svensson-familjerna, (aka den svenska befolkningen) att lyssna på en podd som enbart handlade om guld och diamanter? Jag tänkte därför att om det bara skulle bli ett avsnitt, som endast ett fåtal skulle hitta till och sedan stänga av, så skulle det handla om den viktigaste frågan av dem alla: Får man köpa smycken till sig själv?

Jag har märkt under mina år med Mumbaistockholm att det ligger många stigman kring äkta smycken

Om jag svarade på den frågan så skulle mitt uppdrag vara slutfört. Då kunde jag lämna smyckespoddvärlden med hög svansföring och vara stolt över mig själv. Men varför brinner jag så mycket för just den frågan; rätten att få handla (äkta) smycken till sig själv? Ja du. Det grundar sig antagligen i frustrationen över att det mesta annat har gått framåt i vår jämställdhetsutveckling – men inte kvinnans rätt att självständigt få bära smycken.

Vår syn på äkta smycken

Om det är något som jag har märkt under mina år med Mumbaistockholm så är det att det ligger många stigman kring äkta smycken. Hur och när man får bära dem, vem som bör köpa dem (åt en). Och det allmänna synsättet att smycken främst är en kärleksgåva från en man till en kvinna (om du är över 14 år och det är för sent att få dem i konfirmationsgåva). Det finns ett annat accepterat sätt att erhålla smycken på förutom att få dem från en älskare – och det är att ärva dem. Det är okej att bära en diamantring som inte är en symbol för förlovning eller en 10-årig bröllopsdag, om du ärvt den från gammelmormor. Men att köpa en diamantring till dig själv? Så förfärligt sorgligt!

Har marknadsföringen bidragit till vårt synsätt?

Hur blev det så? Antagligen för att smyckesbranschen för äkta smycken själva skapade normen så. Vem skulle diamantföretagen rikta sig mot på 1950-talet när man först började briljantslipa diamanter på löpande band för att skapa mesta möjliga köpbehov? Kärlekskranka pojkvänner som uppmuntrades att lägga lika många månadslöner som de ansåg sina blivande fästmös var värda på diamanter såklart! Och eftersom alla som sysslar med försäljning vet att det är tio gånger lättare att sälja till en befintlig kund än att sälja till en ny. Så det var inte så konstigt att man på kommande årsdagar, födelsedagar och julaftnar av samma företag uppmuntrades att fortsätta ge av sin kärlek genom diamanthalsband, diamantörhängen och ännu fler diamantringar.

Oäkta smycken är billiga och de köper man själv, äkta smycken är dyra och de får man

Att köpa smycken idag

Spola 70 år fram i tiden (till idag alltså) och planen visade sig vara riktigt lyckad! De flesta internationella äkta smyckesföretag riktar fortfarande större delen av sin marknadsföringsbudget (och designbudget) mot samma målgrupp.

Såklart får alla marknadsföra till vilka de vill – men det intressanta med detta är att just den här historien har byggt den norm vi ser idag inom äkta smyckebranschen: det är pinsamt att köpa äkta smycken till sig själv, och själva poängen med äkta smycken är att män ska ge dem till sina kvinnor.

Vad är problematiskt med det här (förutom det uppenbara jämställdhetsperspektivet)?

Det är att det är just äkta smycken som är utsatta för den begränsande normen att vi kvinnor inte borde köpa dem till oss själva. Bijouterier – oäkta smycken som gör oss blåa på huden och ger oss nickelallergier – de får vi kvinnor gärna köpa till oss själva! De behöver vi inte alls få av en man.

Ett exempel ur verkligheten

Jag tänkte ge ett exempel ur mitt eget liv, vad som händer om jag bär äkta smycken versus oäkta.

Det är nämligen så att om jag en varm och solig eftermiddag ska cykla in till stan från mitt hem i en Stockholmsförort, en cykeltur på omkring 25 minuter, så kan jag inte ta på mig mina urcoola, åtta centimeter breda mässings-cuffs. (Mässing är ett oäkta material och de här armbanden tillhör därför kategorin bijouterier, eller bij.) Eller – jag kan såklart det, om jag vill ha blåa avtryck runt handlederna lagom till jag nått city! Det är nämligen det som händer när svett och mässing kommer i kontakt med huden. Det är ingen fara, för jag kan duscha bort det sen – men jag känner mig inte så fräsch.

Det är helt enkelt mycket mer hållbart och användarvänligt med äkta smycken

Däremot, om jag istället tar på mig mina två härliga, tunna cuffs i 18 karat guld istället (det ena är slätt med bara två diamanter gömda i ändarna, det andra är bestrött med små diamanter nästan som en evighetsring runt handleden), så kan jag cykla hela vägen in till stan och vara fräsch, snygg och okladdig när jag kommer fram!

Det är helt enkelt mycket mer hållbart och användarvänligt med äkta smycken istället för oäkta. Det är för att äkta smycken är gjorda helt och hållet av genomgående, ädla metaller utan konstgjorda guldhinnor som skavs bort eller billiga legeringar.

Äkta smycken vs. oäkta

Så varför kan vi inte köpa dem till oss själva?

Det finns ju förstås en hake. För samma prislapp som guldcuffsens så får du kanske 50 stycken mässings-cuffs. Det är helt enkelt mycket dyrare med äkta smycken än med bijouterier.

Och jag gissar att det kanske är här som det slog slint i vår moderna jämställdhetsutveckling – vi jämför inte äkta smycken med bijouterier. Vi går inte in på H&M för att köpa glammiga festörhängen som kostar som ett billigt glas vin (vi vet dessutom redan att vi kommer tappa minst det ena samma kväll) – för att sedan när vi står i kassan fundera: “ska jag gå och köpa en diamant-stud istället?”.

Alla äkta smycken kostar inte som en mindre bil – precis som att alla välsydda loafers inte är i prisklassen av Gucci-slippers

Men jag vill bjuda in dig till att faktiskt prova den tanken. Alla äkta smycken kostar inte som en mindre bil – precis som att alla välsydda loafers inte är i prisklassen av Gucci-slippers.

Vi alla har det inpräntat i oss att: “oäkta smycken är billiga och de köper man själv, äkta smycken är dyra och de får man.”

Men jag vill, med den här artikelserien, visa att det finns så mycket mer nyanser. Alla äkta smycken är inte till för att fira 20-åriga bröllopsdagar. Vissa är helt enkelt till för att bäras när du lever ditt liv och cyklar in till stan!

Varför välja oäkta smycken när äkta smycken finns?

Jag är förundrad över att det än idag finns så många ambitiösa kvinnor som anser sig vara fullt jämställda – med toppjobb, egen lägenhet, aktiekapital, en svindyr handväska och en årlig semesterbudget motsvarande minst en månadslön  – som fortfarande aldrig skulle köpa ett äkta smycke till sig själva, om så bara en liten “tiny diamond ring” som kostar mindre än en av Y-stolarna de har runt köksbordet.

Får man köpa äkta smycken till sig själv?

Mitt svar på frågan om man får köpa smycken till sig själv delade jag i det där första poddavsnittet, och kanske har du nu en föraning om var jag står. Jag ser fram emot att dela mer av mina tankar i kommande artiklar, och visa hur fantastisk och varierad världen av äkta smycken faktiskt är! Dina äkta juveler kommer finnas med dig hela livet – så börja din resa redan nu.

Vad tycker du?

Får man köpa smycken till sig själv? Har du köpt ett äkta smycke till dig själv någon gång? Gå gärna in på Aurumforums Facebook och berätta vad tycker!